Fialotta Foxterrier

GOD JUL och MERRY CHRISTMAS

2009-12-22T13:31:00.005+01:00

Frågar man människor man möter om de tror på Tomten, så ler de lite och svarar alltid nej. När jag frågar om Tomten aldrig kommer till dem på julen svarar de alltid jo. Visst är det märkligt. Ingen tror på Tomten trots att han kommer på besök varje julafton. Eftersom folk har en sån kluven inställning till Tomten har jag gjort ett bildspel, ett litet potpurri, med det bästa som Viktor Rydberg, Harald Wiberg och Jussi Björling någonsin gjort. Ledmotivet är naturligtvis att Tomten finns och att han alltid kommer på besök den där natten när - midvinternattens köld är hård och stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Endast tomten är vaken när husfolket sover sin djupaste sömn :)

Tomten var en slags skuggbonde med övernaturliga krafter som såg till att gården har lycka med sig. Han visade sig ogärna, men beskrivs som en äldre man och mindre än människor (exakt hur liten varierar), ofta med vitt skägg, grå kläder och röd luva. Det var viktigt att hålla sig väl med honom och inte förarga honom på något sätt. Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst. Framför allt vakade han över djuren i stall och lada. Som tack för hans arbete gav man tomten en skål gröt. Enligt en senare tradition skulle han vara särskilt förtjust i risgrynsgröt (sötgröt), som därför även kallas tomtegröt. Till sägner om tomten hör hur han i vrede dräper en ko när han inte får en klick smör i sin gröt, eller hur han belönas med nya kläder, vilka dock gör att han anser sig för fin för att fortsätta med sitt arbete. Det säger även något om bondesamhällets värderingar att tomten, gårdens skyddsväsen, är en man, medan skogsrået, vildmarkens skyddsväsen, är en kvinna.

Tomten har en del gemensamt med vättarna. Båda hör till oknyttens skara och sades exempelvis hålla till under vårdträdet, och gårdsvätten är ett annat namn på tomten. I de isländska sagorna talas det om landvättar som man inte fick skrämma bort för att lyckan skulle fly bygden, och som med mycket annat i folktron kan man se tomten som en del av den fornnordiska religionen som kvarlevt synkretiskt med kristendomen. Den heliga Birgitta Birgersdotter varnar på två ställen i sina uppenbarelser för att hedra tomtegudar (tompta gudhi). Liknande varningar utfärdas i äldre predikosamlingar och bibelkommentarer.

Läs även andra bloggares åsikter om Tomten:
bildspel, folktro, gröt, harald wiberg, helga natt, jul, julafton, julgröt, jussi björling, oknytt, risgrynsgröt, tomten, viktor rydberg, vättar
.

Fialotta möter en helt ny erfarenhet på södra stambanan

2009-08-02T10:01:00.015+02:00

Nu är det en kort semester från resten av semestern. Det viktigaste som hänt den senaste tiden är att Fialottas mod och dådkraft testats på södra stambanan. Dådkraft kan enklast förklaras med hundens förmåga att övervinna rädsla. Eller med fler ord: Begreppet dådkraft kan närmast förklaras med hundens förmåga att övervinna rädsla. En hund som inte visar rädsla i en viss situation har inte nödvändigtvis god dådkraft. För att bedöma dådkraften måste hunden först bli rädd! En hund som trots en viss rädsla går fram och undersöker det som uppfattas som farligt visar däremot prov på dådkraft. Behöver jag skriva att Fialotta fick VG?

Läs även vad andra bloggares anser om:
dådkraft, fialotta, semester, södra stambanan, övervinna rädsla
.

En proletär visa om Tusen bitar till Fröken Fialotta

2009-06-10T15:36:00.029+02:00

Jag hade en gång en hund, det var inte så värst länge sedan. Det var en hund som jag älskade mer än något annat här på jorden. Hunden hette Maia och var en irländsk terrier som var röd i både päls och humör. Så blev hunden sjuk och jag blev ensam i den djupaste förtvivlan. Trots all bedrövelse blev det en ny terrierhund som fick namnet Fia, men kallas för Fröken Fialotta Carleman. Det är om denna nya lilla hund, som den här bloggen handlar. I klartext betyder det att Fialotta klarat sig från mentala skador efter det omtalade övervåldet från den stora hunden som tidigare omtalats. Med andra ord: Det kommer fortsättningsvis att kunna skrivas en hel del om den lilla foxterriern Fias öden och äventyr.

Läs även andra bloggares uppfattning om hundlivet:
foxterrier, irländsk terrier, rhodesian ridgeback, skador, övervåld
.

Hundägaren har ett strikt ägaransvar som styrs av lagen

2009-05-26T22:07:00.087+02:00

Med anledning av att min lilla Fialotta blev överfallen och söndertuggad av en rubbad madams Rhodesian Ridgeback

Bakom varje bild i det här inlägget ligger en annan bild som illustrerar Fialottas hemska upplevelse. Klicka på bilderna!

Om lagstiftarna skapar en lag som regleras av en massa andra lagar blir lagen tandlös en farlig lag som skapar ociviliserade prejudikat. Det finns en övertro på den nya Lagen om tillsyn över hundar och katter. De flesta hundägare tror att den nya lagen kan och skall ge dem stöd. Lagen är tyvärr dock helt verkningslös och därför kopierar jag en aktuell händelse rakt av utan hänsyn till att bli uppfattad som tjatig.

Jag var medvetet förtegen i mitt förra inlägg om vilken den stora hunden var, som bet sönder Fialotta. Jag nämnde ingenting om vilken ras det var frågan om och jag nämnde ingenting om dess ägare. Jag tar idag bladet ur munnen sedan jag tillsammans med min lilla hund besökt hundägaren med ett förslag om att vi skulle dela Fifty Fifty på den slutgiltiga summan för Fialottas skador sedan försäkringsbolaget betalat det mesta. Anledningen till mitt förslag var att de bitskador hennes hund varit orsaken till, var avsevärt allvarligare än vad jag, vid min skadeinventering först uppfattat och att kostnaderna var betydligt högre än jag först kunde föreställa mig.

Mitt förslag var inte ett skamligt förslag eftersom lagen om tillsyn över hundar är glasklar. Det var hennes Rhodesian Ridgeback som bet min foxterrier Fialotta. Jag klargjorde för ägarinnan på vilken nivå den nuvarande kostnaden låg på och att det kanske skulle komma tillägg för de två återbesöken som är planerade (dränage och stygnen). Jag informerade henne även om att jag exkluderade medicinerna och att försäkringsbolaget enligt djursjukhuset beräkningar kommer att betala cirka 1400 kronor. Kvar återstår en summa på ungefär 1000 kronor som jag föreslog att vi skulle dela på, vilket skulle vara en hederlig deal!

Ägarinnan förhöll sig helt kallsinnig till mitt förslag och gav mig en kommentar om att "det där kan du bara drömma om". Jag hotade då med att polisanmäla händelsen om hon vägrade betala hälften av de faktiska kostnaderna. Naturligtvis blev jag förbannad men informerade henne ändå om att jag återkommer när alla siffror är klara. Har hon inte kommit på bättre tankar till dess blir det, utan snack, en polisanmälan.

Ett strikt ägaransvar: Det ansvar som hundägaren har för sin hund regleras i lagen om tillsyn av hund och katt. När det gäller hundar finns det bestämmelser om ett strängare ansvar. En hundägare har ett så kallat strikt ansvar för de skador som orsakas av hunden. Detta innebär att ägaren ansvarar för skada även fast han inte varit vårdslös. Också annan som har hand om hunden bär ett sådant ansvar. Såväl hundens ägare som den som mottagit hunden för vård skall oberoende av vårdslöshet ersätta skada som hunden orsakar. Den som till exempel använder hunden eller som fungerar som fodervärd, har tillsammans med ägaren ett strikt ansvar.

Lagen om tillsyn över hundar: En skada som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan Strikt ansvar gäller enligt tillsynslagen för den som äger en hund, vilket innebär att alla skador som orsakas av hunden skall ersättas av ägaren oavsett vem som är vållande. I princip råder alltså omvänd bevisbörda för skador som orsakas av hund; den skadelidande behöver inte bevisa att den som håller hunden har gjort fel för att ha rätt till ersättning för skadorna.

Läs även andra bloggares åsikter om puckade hundägare:
ansvar, bevisbörda, ersättning, foxterrier, försäkringsbolag, hundar, hundägare, polisanmälan, rhodesian ridgeback, skador, vållande
.

Idag fyllde Max år och Fialotta fick ordentligt med stryk

2009-05-25T22:19:00.034+02:00

Min förra hund var en irländsk terrier som hette Maia. Hon växte upp med sju stora rottweiler och ett gäng andra hundar av olika storlek och kulör. Maia fick gå i en hård skola när hon var liten och blev en tuff liten krabat på 14 kilo när hon blev vuxen. Som minstingen i gänget fick hon tidigt lära sig att ta för sig av livets överdåd av äventyr. Under hela sitt liv var min irländare Maia ovanligt tålig mot valpar och unghundar och beskyddade dem om något eventuellt hot skulle dyka upp. Sista gången det hände var en vecka innan hon avlivades.

Fialotta som bara väger 8 kilo är en rätt vek liten bjäbba som testar sin omgivning, precis så där som alla valpar och unghundar gör, för att hitta sin plats i tillvaron. Jag har alltid skrattat när Fialotta blivit tillrättavisad av Maias gamla kompisar, eftersom jag alltid varit trygg med stabila surkärringars metoder i uppfostringssyfte. Så gjorde jag även i dag när den stora hunden satte Fialotta på plats. Jag skrattade fortfarande när Fialotta med kutig rygg och med svansen mellan benen ängsligt drog sig undan. Lite stryk har ingen unghund mått dåligt av.

När jag några minuter efter den stora hundens hårdhänta fostran såg att Fialotta blödde slutade jag skratta. Orolig blev jag inte, eftersom blodvite kan uppstå i hundarnas värld såväl som i människans värld. Lite mer orolig blev jag när jag upptäckte att blodet kom från ett djupt hål i bröstet. Jag beslutade mig därför att åka till närmaste djursjukhus för att låta en djurläkare titta på skadan. Ännu mer orolig blev jag när vi på sjukhuset upptäckte ännu ett djupt hål i Fialotta. Det blev sövning och operation för Fröken Fialotta och dränage både upptill och nertill.

Säga vad man vill om saken. Aldrig hade jag ens i min vildaste fantasi kunnat drömma om att den stora hunden som jag känt i fyra fem år, skulle kunna skada min lilla hund så pass att det resulterade i operation och sjukskrivning och ännu mindre att det här skulle kunna inträffa på min födelsedag. Ännu mindre att kostnaden för hela kalaset skulle gå på mer än 2.000 kronor. Slutsatsen blir att den stora hunden får hålla sig på avstånd hädanefter. Någon upprepning av den stora hundens bitska och hårdhänta uppfostringsmetoder lär det inte bli eftersom jag, när jag blir arg, är en betydligt farligare motståndare än vad min lilla foxterrier är, ens om hon blir arg. Sent, men inte för sent, skall syndaren vakna.

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedagar:
drömma, fantasi, operation, rhodesian ridgeback, sjukskriven, stryk
.

Igår fyllde Fröken Fialotta Fox Terrier Carleman två år

2009-04-07T09:59:00.022+02:00

Idag är Fröken Fialotta Carleman trött. Efter att ha ätit ett helt paket med färsk kalvsylta har även en foxterrier rätt att vara trött dagen efter. Eftersom hon ännu inte blivit myndig fick hon ingen sprit att skölja ner syltan med. Det gick dock bra med vanligt vatten som har den kemiska formeln H2O, där H2 står för två väteatomer, och O för en syreatom (!!!)

Läs även andra bloggares åsikter om:
atomer, dagen efter, kalvsylta, myndig, sprit, syre, trött, vatten, väte
.

Om vanföreställningar från folk som borde veta bättre

2009-04-05T09:26:00.033+02:00

Det finns få företeelser som upprör mig så mycket som när folk kallar vissa hundraser för kamphundar eller till och med för mördarhundar. Allra värst är när folk som borde veta bättre vidmakthåller misstaget om att vissa hundar av Staffordtyp skulle vara värre än andra. Det två hundarna i det här bildspelet borde visa alla fördomsfulla idioter att Nala (American Staffordshire Terrier), trots att hon bara är en valp, är betydligt starkare och tyngre än foxterriern. Ibland är Nala lite för ivrig under leken och välter omkull min foxterrier så att det står härliga till. Foxterriern kommer hela tiden i underläge, vilket vem som helst kan konstatera som ser bildspelet. Vad som dock inte kom med i kameran är de korta ögonblicken då foxen härsknade till. Då var det ett himla gnäll och tjafs från amstaffen Nala. Till sist kan bara konstateras att de två hundarna trivs med varandra som om de vore syskon från samma kull.

Slutligen kan den intresserade läsa vidare om hur problemet med farliga kamphundar i Stockholmsförorten Skarpnäck egentligen befanns vara då det begav sig. Av en vandringsmyt om kamphundar som attackerade poliser blev bara en ynka tummetott. Läs ärende § 291 ... KLICKA HÄR

Läs även andra bloggare har för åsikter om:
amstaff, foxterrier, gnäll, idioter, kamphundar, nala, skarpnäck, tjafs
.

Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår ...

2009-02-07T06:46:00.029+01:00

Pojkarne av Anna Maria Lenngren "Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går, då oskulden och friden tätt följde mina spår, då lasten var en häxa, och sorgen snart försvann; då allt utom min läxa jag lätt och lustigt fann" är en lustig omskrivning av det helvete som många barn fick utstå på den tid det begav sig. För på den tiden var det få som lade sig i vad som hände mellan skål och vägg hos farstugrannen.

Läs även andra bloggares åsikter om:
barndom, barnmisshandel, collie, ensam, kärlek, lassie, maskrosbarn
.

En hund sökte sig till Gamla Hjelmseryds kyrkas sakristia

2009-01-29T20:28:00.020+01:00

Jag fick ett mejl från min älskade församling, Hjelmserydsstiftelsen, som gjorde mig så lycklig att jag nästan föll i gråt eftersom jag älskar alla hundar, oavsett ras! En tax hade sökte sig till Gamla Hjelmseryds kyrka.

Hej Max! Måste berätta vad som hände i söndags. En from och glad taxvalp med reflexväst men utan ägaruppgifter snurrade runt kyrkan i G:a Hjelmseryd strax före högmässan och gjorde allt för att komma in. Först kom han in i vapenhuset, lite senare var han och sprang runt i sakristian. Ingen visste vems han var, och vi ville inte att han skulle bli överkörd på stora vägen. Lyckligtvis kom Sofia N på vem ägaren var, och Nilssons ringde under mässan till dem, och de kom och hämtade den. Elis gjorde en stor insats i att lyckas fånga in hunden - sprang efter den i ett dike, och blev så smutsig att han måste byta byxor. I psaltarpsalmen vi använde i Högmässan den dagen står det: "Herre, du hjälper både människor och djur"! Varma hälsningar från Kristina.

Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav. Herre, du hjälper både människor och djur. Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt. De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Originaltexten ur Psaltaren 36:6-10)

Läs även andra bloggares åsikter om hundar i kyrkan:
djur, hjelmserydsstiftelsen, hund, hundar, psaltaren, tax, taxar
.

VARNING! Reviderad version av det gamla bildspelet

2009-01-15T07:41:00.024+01:00

Bildspelet här ovanför, om en terriers sista dag, kan av vissa upplevas som ohyggligt. För oss som var med den där dagen kan jag bara säga att den började som en underbart vacker morgon och slutade i en sorg helt utan motstycke. Jag har fortfarande mardrömmar om den här dagen.

Jag minns när min irländska terrier Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och fjollhundar. Fjollhundar var såna där hundar som överbeskyddades av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var som ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar, unghundar eller till och med valpar närmade sig.

Under en period i slyngelåldern kom min hund till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för Maia beteende, som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var mer än lovligt tuff mot sina kompisar.

Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa: "Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min älskade lilla Maia. Men det var en tid för länge länge sedan".

Läs även andra bloggares åsikter om att ha hund:
Taggar: avlivning, fentanyl, hobstig, hund, hundar, maia, sjukdom
.

Hur jaulen blev till jul och Odin blev julens tomtegubbe

2008-12-09T19:28:00.039+01:00

Där bak Odin och hans högsäte sutto de två väldigaste salsfåglar man skådat. Deras namn var Hugin och Munin och de två var Odins ögon i världen och annorstädes. De flögo i ottan från Valhall var dag och kommo åter var afton och sporde i Odins öra vad de sett och hört. Under salsbordet, vid hans fötter, lågo två förfärliga ulvhundar. Det var Gere och Freka och de var förskräckliga att skåda. Gere var den större av dem och främst i styrka. Annars var han lugn och stilla om allfadern fanns nära. Med Freka var det värre. Hon var snar till vrede och känd för sin galenskap och argsinthet. Freka var dock inte så stor som Gere, men som stridskamrat stod hon inte efter ulvhunden Gere i kämpaglöd.

Nu gick så en tid och Ragnarök blev. Under den kampen mot rimtursar och annat oknytt gick asar och vaner samman sida vid sida i stridens hetta. Om Gere och Freka kan man inte säga mer än att de gick hädan på slagfältet. Ty världsträdet, asken Yggdrasil rämnade och gick under. När så världen varit död i tusen år gick en ung jungfru, Ylva, vid havets strand och funno två små duvor, den ene gyllengul och den andre röd som elden. Och dessa tog hon med sig och vårdade väl. Hon satte de små duvorna på en pinne vid sitt nattläger och älskade dem mycket mer än hon älskade människorna.

En afton knackade en gammal lumpen enögd stappelgubbe på hennes dörr och bad om mat och härbärge. Det enda som förvånade henne var spjutet i hans hand. Så stort var spjutet att det var det väldigaste hon sett. Och Ylva förplägade den enögde väl och visade honom sedan till en bädd vid spisen och sade till honom att sova gott. När Ylva omsider vaknade om morgonen funno hon att den gamle vandrat vidare. Hon förvånades mycket över det väldiga spjut som gubben lämnat kvar. Men mest undrade hon över vart de två små duvorna tagit vägen och varifrån de två små hundvalparna kommo från, de som sova i bädden vid spisen. Den ene gyllengul och den andre röd som elden.

Och med hundvalparna förhöll det sig som så: Den gyllengula var stor och stark men annars lugn och sansad. Den röda var liten men kvick och rask och snar till vrede och argsinthet. Och Ylva vårdade dem väl och fick med tiden deras beskydd. Så väl vårdade hon de två hundarna att ingen vågade tilltala henne som inte ville henne väl.

En dag, sedan många vintrar förflutit kommo en gammal gubbe till hennes hall. Han röt åt henne och krävde henne på sitt. Och hundarna som nu var starkare och farligare än alla sina fränder kröp under Ylvas kjolar och gnällde i skräck vilket förvånade henne storligen. Ty aldrig tidigare hade hennes hundar rymt undan en härlig strid. När så den gamle såg spjutet invid spisen blev han sansad och god. Och han växte och lumporna han bar ramlade av honom och Ylva såg en väldig krigare framför sig. Så väldig var kämpen att hon föll avsvimmad till marken.

Och krigaren som nyss var en stappelgubbe tillsade henne: "Så väl har du vårdat mina hundar att jag skall säga dig detta som ingen levande eller död tidigare hört. Nu skall jag ta mina hundar med mig, men om tusen år skall din dotters dotter med sin make vandra samman med en annan hund. Och den hunden skall vara mild och god och den skall vara kärvänlig mot allt levande. Hennes rätta namn skall vara Irish, men hon skall kallas Maia." Och vidare förtäljde han: "Maia skall vara sin matmor trogen och vara henne till stor glädje. Men din dotters dotters make, av Balders blod, skall veta att hunden är kommen ur Gere och Frekas stam.

Och Irish, som kallas Maia skall vandra med honom vid hans sida och vaka över hans liv. Få skall veta och förstå att den goda hunden med sitt milda sinne och kärvänlighet är av Frekas blod, den Freka som onda rimtursar och annat oknytt kallade för Irernas röda djävul."

Därpå lämnade gubben Ylva och lyste frid över henne. Och ända sedan den dagen firar man denne händelse och kallar den jaul, ty under midvinterns längsta natt har man i tusen år firat jaul till åminnelse av Ylvas möte med allfadern. Och människor skall färdas långt och länge för att giva varandra gåvor till skänks, för att fira denna dag. Och sedan tidevarv lagts till tidevarv skall nya sagor berättas om Ylvas möte med allfadern. Och sagorna skall vandra från mun till mun och de skall av tidens tand förändras. Men de som bäst skall minnas hur det egentligen förhöll sig är Geres och Frekas alla avkommor.

Inte sällan skall det hända att barn, de utan skuld, just den natten då jaulen firas, skall höra en bankning på farstudörren. Och se, en snöig gammal gubbe med frusen näsa skall då inträda i storstugan och skrämma slag på alla hundar och de skall gny och gnälla och gömma sig under sin matmors kjolar. Ty det är endast hundarna som bäst vet vem den gamle snögubben är som kommit på besök. Och folket skall tro att den lumpiga gubben är en tomte. Men det vet ju alla hundar, att tomtar är grå och tummetottsmå ... eller ... ?

God Jul och Gott Nytt År
önskar Odin och Ylva, Gere & Freka
(runorna ristades i sten inför julen 1997)
Läs om andra bloggare som också tror på tomten:
duvor, freke, gere, hobstig, hugin, hundvalpar, jaul, jul, jultomten, munin, oden, odin, ragnarök, snögubbe, tomten, yggdrasil
.

Utan vår historia vore vi som träd utan rötter

2008-12-02T13:13:00.034+01:00

Det här är viktig information. Att Albert Einstein var en duktig fysiker är oomtvistat. Att han även var en duktig musiker är välkänt. Men att han i början av 1940-talet inför en liten skara studenter utvecklade Charles Darwins teori Om arternas uppkomst (Origin of Species) till en teori Om individernas uppkomst är en banbrytande upptäckt som borde ge honom samma stjärnstatus som giganten Isaac Newton.

Nog för att har jag har vetat, under hela mitt liv, att jag förr eller senare skulle få sällskap av en liten foxterrier. Men att Albert Einstein redan 1940, sju år innan jag föddes, med ett par ekvationer kunde bevisa att min foxterrier skulle heta Fia är för mig otroligt förbluffande. En sådan know-how är få förunnat att förutse eftersom inte ens jag visste om vad terriern skulle heta förrän hon bott hos mig och min familj några veckor.

Läs även andra bloggares åsikter om:
albert einstein, charles darwin, fibonacci, foxterrier, isaac newton
.

En presentation av Malinois, den belgiska vallhunden

2008-12-01T22:14:00.019+01:00

Säga vad man vill om vissa hundraser. Några raser överträffar allt man tidigare trodde sig veta. Jag har alltid varit övertygad om att den belgiska rasen Malinois var bra som vallhund. Efter att ha sett den här filmen inser jag att Mallen är en hund som är avsevärt vigare än en katt och som kan användas till bra mycket mer än att bara valla en skock korkade fårskallar. Om sanningen skall fram så vill jag nog påstå att den här filmen är bland det märkligaste jag sett. En belgisk hundras som beter sig som en korsning mellan leopard och gepard. Helt underbart!

Läs även andra bloggares åsikter om:
belgisk vallhund, herdehund, malinois, skyddshund, vallhund
.

Arkeologi är kunskapen om människans förhistoria

2008-11-25T19:32:00.061+01:00

Ibland hamnar man i så pinsamma situationer att man helst vill glömma att man ens varit på platsen för det pinsamma. Men som alla vet så läker tiden alla sår. Det där som var så pinsamt kommer med tiden att bli riktigt roligt att komma ihåg. Nu när vi snart skall fira Lucia är det dags att dra upp de glömda pinsamheterna i dagsljuset. Huvudskälet till att offentliggöra skammen är att min förra hunds mest märkliga äventyr utspelades just i Luciatid i härvarande Länsmuseumets lokaler år 2004.

Visserligen var det många som efteråt undrande hur jag kunde få min förra hund Maia hund att spela julbock i ett musealt folklustspel. Men det är en helt annan pinsamhet som jag inte tänker berätta om. Däremot kan jag visa en förkortad version av filmen där hunden larvade runt med röd halslykta och samtidigt tacka alla trevliga arkeologer och övrig personal som hade överseende men den hoper av pinsamheter vi av gammal hävd tvingades till att utföra. Stunden har alltså kommit då det är läge att visa vad som hände i lönndom i Länsmuseumets lokaler och annorstädes åtet 2004. Sätt på ljudet och klicka på filmen nedanför bilden på den vänliga damen som just tagit paus i sitt arbete för att informera sina besökare om något helt annat än vad filmen handlar om.

Arkeologi är kunskapen om människans förhistoria, alltså den tid där det inte finns skriven text att tillgå. Arkeologi är studiet av människans materiella kultur, alltså studiet av hennes lämningar eller artefakter. Arkeolog är benämningen på en person som arbetar med arkeologi, det vill säga en person som studerar historia med arkeologisk metod.

Läs även andra bloggares åsikter om:
arkeologi, förhistoria, arkeolog, historia, irish terrier, lucia, julbock
.

Minns i november den ljuva tid som flytt

2008-11-11T11:09:00.055+01:00

Nu har Värmlands östra hemvärnsbataljon och hemvärnet i stort fått nog med reklam på Fröken Fialotta Carlemans blogg. Någon måtta på allt måste det vara. Speciellt som hennes blogg idag bytt ansikte. Tintin-åldern har övergått i Pirat-åldern vilket innebär att det riktiga allvaret börjar just idag. Fialotta blev igår kursetta i kattjakt som utformades ungefär som kaninjakt i Spanien där två jakthundar jagar ett levande byte. Vid den spanska jakten vinner den hund som först dräper bytet. I den svenska versionen vinner den hund, som på förarens kommando, stannar upp närmast bytet och sedan snabbast vänder tillbaka till sin husbonde. Fialotta vann överlägset alla kategorier eftersom bytet (i det här fallet en vacker rödtigrerad katt) knappast märkte vad som hände.

Idag på morgonen blev lilla Fialotta konfirmerad och namngiven i den Augsburgska bekännelsen. Hennes nya tillnamn blir hädanefter Fröken Fialotta Carleman, efter det Ramelska helgonet med samma namn. Av konfirmationsvittnena var Gustav Adolf Skytte, Klaus Störtebeker, Sören Norrby och fribrytaren Gustav Drake de mest bevakade. Vackrast efter Fialotta Carleman var dock Ingela Gathenhielm och Johanna Hård.

Som ingångspsalm sjöng församlingen Minns i november så det stod härliga till. När högtiden till sist var helt avslutad tog flera gäster upp den gamla barnvisan Femton gastar och sjöng så att Sankt Nikolaus, bevakningschefen, tvingades hota gaphalsarna med att släppa hunden Bengtsson på dem om de inte stillade sig något; en liten aning i alla fall.

Läs även andra bloggares funderingar om:
femton gastar, helgon, kaninjakt, konfirmerad, minns i november
.

En irländsk terrier kan man ha till allt möjligt

2008-09-11T09:41:00.019+02:00

Hemvärnets viktigaste uppgifter är att bevaka, skydda, och stödja det civila samhället. Alla hemvärnsförband utbildas därför för att kunna lösa dessa uppgifter. Bilden ovan visar en hundförare med sin irländska terrier, som är en av två hundekipage som deltog i ett eftersök där delar av Värmlands östra hemvärnsbataljon var anlitade. Tyvärr har ju myten om schäferhundarnas enastående förträfflighet dränkt alla de övriga hundrasers egenskaper. Men var så säker. En Dare Devil kan användas till nästan allt. Gränsen för dess förmåga, brukar man säga, går vid att stoppa skenande stridsvagnar eller en Haubits 77BD/L45 :-)

Läs även andra bloggares åsikter om hemvärnet:
eftersök, haubits, hemvärnet, hobstig, hundförare, stridsvagnar
.

Ett bildspel med musik om henne med den lilla hunden

2008-09-08T10:17:00.022+02:00

Det här musikbildspelet är helt tillägnat min hustru, Kerstin Hobstig. Om den människa man levt med i 30 år, fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek. Andra kallar det uthållighet eller ibland ren dumhet :-)

Missa inte herr Marcus Birros svavelosande angrepp på feministmaffian i Dalarnas Tidningar. Ibland känns det uppfriskande och befriande när någon vågar ta bladet från munnen och skriva sånt som får folk att sätta hela supen i vrångstrupen. Marcus Birro är värre än jag någonsin varit eftersom pennan alltid varit starkare än vanlig knölpåk. Visserligen har jag med min knölpåksargumentation stundtals vunnit ljuvliga segrar, men Birro slår mig med hästlängder. Läs själv, döm själv, Klicka Här.

Kolla andra bloggares åsikter om:
bildspel, brudar, foxterrier, hobstig, hundar, kex, knölpåk, terrier
.

För mig är Mexico ett särskilt slags minne

2008-09-05T15:45:00.040+02:00

Alla har minnen av olika slag. Vi har ledsamma minnen och vi har glada minnen. Vi har även minnen som inte passar in någonstans mellan de två nämnda. Vi har sorgliga minnen och vi har tråkiga minnen. Det mest intressanta av alla minnen är det minne som jag kallar Mexikominnet. Jag kallar det Mexico eftersom jag alltid tyckt om ordet Mexico. Mexico låter som koltrastens kvitter under försommarens arla morgonstund. Mexico är det vackraste ordet jag vet och Totta Näslunds vackra sång om hans Mexico, är den vackraste visan om längtan jag någonsin hört.

Därför tillägnar jag min förra hund Maia, ett bildspel om den berårande vackra morgondimman för länge sedan, då vi två traskade omkring i Smålandsskogarna innan allt folket vaknat eller börjat sitt dagliga värv. Ett Mexikominne av en oändlig kärlek och saknad efter en hund som jag aldrig mer kommer att ha vid min sida ens i mina dystraste drömmar.

Läs även andra bloggares åsikter om:
arla morgonstund, hobstig, koltrast, mexico, totta näslund
.

Fialotta och mötet med den heliga Graalen

2008-08-20T17:51:00.016+02:00

Det finns blommor som är så sällsynta att om man så vandrar mer än tusen mil över äng och genom skog och letar vid varje stubbe och vid varje sten så finner man inte denna, den skönaste av alla blommor, den heliga Graalen, hur man än söker. Dock händer det en gång vart tusende år att Graal, lika plötsligt som en blixt från en klar himmel, uppenbarar sig för sökaren. Som en Liten Maria står hon där och viskar sökarens namn så tyst att inget annat levande än Sökaren kan höra hennes röst.

Läs även andra bloggares åsikter om:
blommor, graal, graalen, heliga, hobstig, sällsynta, sökare
.

Trafik- och Miljöträning i Stockholm

2008-08-17T21:24:00.014+02:00

The Fox Terrier Filbyters Fialotta har varit på Trafik- och Miljöträning i Stockholm under en hel vecka. En stor del av träningen genomfördes mitt inne i Stockholms innerstad. Tidpunkterna var både dag- och kvällstid. Betyget i Dådkraft blev 9 på en 10-gradig skala. Begreppet dådkraft kan närmast förklaras med ordet mod eller mer ingående, hundens förmåga att övervinna rädsla. Betyget i Skärpa blev 3 poäng på en 5-gradig skala. Ingenting gjorde henne rädd och änslig även om hon i början backade en halvmeter när stora lastbilar dundrade förbi på Fleminggatan. Skärpan kan sägas vara samma sak som aggressivitet. Begreppet skärpa har dock en mer positiv klang och används framförallt för att beskriva aggressiva reaktioner under verksamhet, det vill säga i allmänhet då ett visst mått av aggressivitet är önskvärt. Fia är godkänd!

Läs även andra bloggares åsikter om:
dådkraft, fia, fialotta, foxterrier, hobstig, rädsla, skärpa, änslig
.

En Gudförälder har ett fördrag med Gud

2008-08-05T06:42:00.015+02:00

Min åsikt är att alla barn borde ha rätt till en vuxenrelation utanför sin egen familj. En vuxenrelation som alltid ser till barnets bästa. Idag när inte ens en överenskommelse med ett handslag är juridiskt bindande, är inte heller äkta makars löfte om att älska varandra i nöd och lust något som på sikt, har högsta prioritet. Om Gud nu till äventyrs existerar, så borde den guden ha skänkt människorna såväl ett etiskt förstånd som förmågan till kunskap. Han borde förutom detta ha givit allt under Solen ett ändamål. Idag kan man väl utan överdrift säga att klyftan, mellan detta gudomliga ideal och dagens verklighet, aldrig varit större än nu.

Under tidigt 300-tal infördes Gudföräldraskapet för att ta hand om och skydda de kristna martyrernas barn. Med tiden har Gudföräldraskapet förändrats till att gälla vilket barn som helst, där föräldrarna inför dopet först frågar någon anhörig eller en god vän om denne ville bli barnets Gudförälder. Om denne eller dessa accepterar att bli Gudföräldrar så konfirmeras detta i en kyrklig ceremoni i samband med att barnet döps. Det viktigaste som sker under denna akt är inte vad som sägs eller högtidligt lovas med församlingen som vittnen, utan det avtal som Gudföräldrarna gör med Gud, eftersom ingenting som sägs eller högtidligt lovas i kyrkan är juridiskt bindande.

Idag är relationen mellan Gudföräldrarna och gudbarn, som sagt, inget juridiskt bindande avtal. Man kan nog mer se det som ett socialtkyrkligt flum där största tonvikten läggs på, att höra av sig till barnet på vissa bemärkelsedagar. För länge sedan var Gudföräldrarna en försäkring för barnet om, att någon alltid skulle finnas vid dess sida, om det skulle hända föräldrarna något, eller om föräldrarna på grund av oförutsedda omständigheter drabbades av ekonomisk ruin. Från att ha varit ett löfte inför Gud och det civila samhället har Gudföräldraskapet blivit mindre än en liten tummetott. Med andra ord, strängt taget, till ingenting.

Min mening är att Gudföräldraskapet måste uppdateras, både kyrkligt och civilt, eftersom alla barn med självklarhet borde ha rätt till en vuxenrelation utanför familjen, som alltid ser till barnets bästa oavsett vad som på sikt händer föräldrarna. Jag menar vidare, att det avtal som Gudföräldrarna åstadkommit med Gud om att så långt deras krafter och omdöme det tillåter, skall hålla utfäst löfte och de bestämmelser som där ingått, så länge de lever och att avtalet inte kan inhiberas ens av Gud Fader själv. Den enda som kan befria Gudföräldrarna från sitt löfte är barnet själv. Något annat är inte ens att tänka på, för den som ser till barnets bästa. Allt annat är struntprat och som flugors surr i mina öron!

Det är inte så lätt för en liten sjuårig grabb att förstå vad som händer i vuxenvärlden även om han förstår att någonting händer som han inte förstår. Det är därför han står där han står och tittar in för att försöka förstå vad det är för konstigheter som han inte förstår. Som de där blå sakerna som sitter fast i varandra men ända står var för sig. Visst är det konstigt att inte förstå hur allt hänger ihop eller inte hänger ihop. Som tur är har grabben en liten kompis på fyra ben som inte komplicerar någonting som gör livet mer komplicerat än det redan är för en sjuåring.

Läs även andra åsikter om att vara Gudförälder:
barn, familj, fialotta, flugor, gud, gudbarn, gudförälder, gudföräldrar, hobstig, kyrklig, martyrer, relationer, struntprat

Nu är sötebrödsdagarna tillända för Fia

2008-07-02T08:57:00.012+02:00

Tills nu har Fialotta bara umgåtts med stora hundar som min förra hund Maia tidigare hade fostrat. Nu har Fia träffat sin egen kavaljer som inte låter sig hunsas av en liten fjuttig fröken foxterrier. Igår blev Fia fostrad av den amerikanska bulldoggen Bailey. Nu har den riktigt hårda skolan börjat för Fialotta. Samma skola som gjorde Maia till den bitch hon var.

Baileys husse och matte blev helt livrädda när det hände. Om inte jag funnits på plats vet man inte vad som kunde ha hänt. Jag var tvungen att säga till dem att sluta larva sig och gå från stället för uppfostran. Jag påpekade för dem, att om de här två turturduvor till hundar framledes skall kunna umgås och vara sams, tills döden skiljer dem åt, så måste hundarna tillåtas att själva reda ut sin inbördes rang på hundars vis!

Läs vad andra bloggar anser om hur hundar skall fostras:
bulldogg, dogfighting, fostra, foxterrier, hobstig, hundar, rang

Ibland är saknaden svår att uthärda

2008-05-28T22:03:00.007+02:00

Nu är det snart ett år sedan min irländska terrier Maia släpptes lös utan koppel och halsband, ut på de saligas ängder. Till alla Er som följde Maias sista tid på jorden och alla Ni andra som då tog er tid att skriva några vänliga ord till tröst, vill jag dedicera ett litet bildspel som visar hur tiden blev efter Maias resa till de saligas ängder. Tack för allt Ni gav!
Till mitt rekviem över The Irish Terrier Filbyters Maia ... Klicka Här

Läs även andra bloggares åsikter om:
de saligas ängder, dedikation, rekviem, saknad, uthärda

Nu går ingen hund säker i Småland

2008-05-16T21:51:00.011+02:00

Min väna lilla Fialotta mötte en Tysk Jaktterrier. Sen gick det ta mig fan som det gick. Under flera minuter var det så fint att se min lilla vovsing bli uppvaktad av tysken som till vardags användes som grishund. Med grishund menas här vildsvin. Ägaren till den trevliga grishunden ansåg efter tumultet att Fialotta borde utbildas till grishund eftersom hon hade ett gott gry i sig trots hennes väna uppenbarelse. Själv ansåg jag att vildsvin var för mesigt. Kan hon ge sig på en Tysk Jaktterrier utan bedövning så kan hon lika bra få börja med järv så att man kan hyra ut henne till de renägande lapparna där uppe bland fjällen.

Läs även andra bloggares åsikter om:
tysk jaktterrier, foxterrier, vildsvin, järv, lappar, renägare

Öppet brev till Sveriges alla meteorologer

2008-04-30T09:14:00.017+02:00

SMHI menar på sin hemsida att det där med att definiera meteorologisk vår, inte är någon lätt uppgift. Eftersom det tydligen är sommar just nu, enligt SMHI, så bifogar jag några bilder som visar alla meteorologer i Sveriges långa land hur svensk vår ser ut och vad som menas med vår.

För övrigt är vår även en civilrättslig term som betyder gemensamt ägande. Vår till exempel, är vår gemensamma ägodel. Enkelt va?

Sommar är den årstid då jordaxelns lutning (på norra halvklotet) befinner sig närmast solen och temperaturen är som högst. Som längst går detta vid midsommar, då solen står i zenit över kräftans vändkrets och allt land norr om norra polcirkeln är ljust hela dygnet, så kallad midnattssol. Meteorologisk sommar i Sverige definieras som den period på året då dygnets medeltemperatur ligger över +10°C. Till sommaren brukar man räkna månaderna juni, juli och augusti. Före sommar är det vår och efter är det sensommar och sedan höst & vinter.

Läs även andra bloggares åsikter om:
fia, foxterrier, höst, polcirkel, smhi, sommar, vinter, vår

Mars har till sist återställt ordningen

2008-03-22T15:28:00.072+01:00

Vintern 2008 kom sent. De södra landskapen fick vänta ända till den 18:e mars innan den efterlängtade kung Bore till sist anlände. Bilden ovan är ett ypperligt bevis att årstiderna kastats om. Till vänster är det vårvärme och till höger är det vinterkyla. Meteorologerna med sin gedigna kunskap i matematik vill få oss att acceptera att en mild vinter är vår och en iskall marsmånad, som till sist helt återställde ordningen i vädret, är en ren bluff. Bilden ovan som togs klockan 11:46 den 18 mars 2008 visar att det helt uppenbart kan kännas som både vinter och vår samtidigt, trots att det ännu är flera dagar kvar till den efterlängtade vårdagjämningen och vinterns avslut. Klicka nu på vinterfilmen nedan.

Den 30 oktober året 1938 kablades en extra nyheter ut i en amerikansk radiosändning. Nyhetssändning berättade om att rymdvarelser skulle ha invaderat Grovers Mills i New Jersey. Radiosändningen orsakade panik bland allmänheten - hundratusentals amerikaner flydde sina hem. En del föräldrar upplevde en besinningslös skräck för sina döttrars oskulder och laddade sina gevär, beredda att avsluta sina döttrars vidare existens på jorden för att hindra utomjordingarna från att få tillfälle att skända flickorna. Det var med andra ord ett jävla liv i Amerika den där kvällen för 70 år sedan. Idag vet vi att den extra radioutsändningen var en radiopjäs, iscensatt av Orson Welles. Det visste man då också fast ingen ville tro det, trots att pjäsmakarna både före och under den så kallade extranyheten på radio informerade om att nyheten inte var en nyhet utan en radiopjäs.

Idag har man blivit mer sofistikerad med nyheter i radio och tv. Idag är allt sanning som media och politikerna uttalar sig om. Som det här med klimathotet och faran av att äta kött eftersom kossor har för vana att släppa brakskitar rakt ut i rena luften, brakskitar som tydligen ökar koldioxidhalten i atmosfären mer än vad jorden tål. Nu skall man köra bil med etanol för det är rent och fint, även om man gjort etanolen av prima vete och på sina håll sänkt grundvattnet till riskabelt låga nivåer. Idag skall vi glömma att vi lever mellan två stora istider och att själva jordaxeln ibland har ställt sig på tvärs. Idag skall vi vara så rädda för att dö att vi inte vågar leva. Det är faktiskt rena uppochnervända världen.

Läs även andra bloggares åsikter om:
brakskit, etanol, hobstig, klimathot, kor, vädret, årstider

Two Fia and two Fialotta and two owners

2008-03-17T19:00:00.018+01:00

Idag under det värsta ruskvädret i mannaminne åkte jag ner till den stora Vätterstranden för att rasta min foxterrier som heter Fia, men som kallas Fialotta. Där mötte jag en annan hund, en bouvier-briard-fifty-fifty som hette Fialotta men som kallades för Fia. Naturligtvis blev det enkelt att kalla in hundarna eftersom båda lyssnade på samma namn även om det för oss ägare var lite knepigt att skilja på hundarna. Man kan nog säga att det var tur att hundarna såg lite olika ut för annars hade kanske fel Fia - Fialotta hamnat i rätt bil, eller rätt hund i fel bil, när vi skulle skiljas. Det enda som då hade blivit rätt var namnet :-)

Det är synd att hundar inte kan skriva
Det hade varit mycket enklare om de själva kunde nedteckna sina minnen, utan att behöva använda oss människor till att minnas, vi som knappt minns vad som hände för fem minuter sedan, än mindre om sånt som hände för flera dagar sedan ... eller var det kanske igår?

Läs även andra bloggares åsikter om:
bil, bouvier, briard, fox, foxterrier, hundar, terrier, ägare

Den snart fullvuxne mördarhunden

2008-03-14T10:07:00.012+01:00

Min nya foxhund, den snart fullvuxne mördarhunden Fialotta, har ärvt Maias gamla vänner. Med unghunden Nadja (dalmatin) och matriarken Bianca (rodesian ridgeback) som hjälptrupp så lär det väl ta hus i helvete om någon kamphund eller annan ohyra vill mucka gräl. Folket i bygden talar om det tredje triumviratet. Det värsta av treenigheterna!
Jag har för övrigt placerat Fias blogg i Jönköping på bloggkartan.se

Läs även andra bloggares åsikter om blogghundar:dalmatin, fia, fialotta, foxterrier, kamphund, mördarhund, ohyra, rodesian ridgeback, triumvirat

En liten hundracka kämpar för sitt liv

2008-03-05T19:15:00.008+01:00

Fialotta har gått genom isen. Hon gick ut på isen trots att jag skrek STANNA ... FÖR HELVETE. Nåväl, i stället för att försöka rädda min hund så tog jag upp kameran för att föreviga hennes kamp för livet. Till sist kom hon upp på torra land för egen maskin som man kan se på bilden ovan. Naturligtvis höll jag koll på hennes situation om ifall. Men som alla vet så skyr bränt barn elden. Samma sak borde det vara med hundar och isar. Har Fialotta gått genom isen en gång så borde hon tänka sig för nästa gång hon går ut på isen om husse skriker STANNA.

Läs även andra bloggares åsikter om:
fotografera, foxterrier, helvete, hundar, kamera, livet

Nu är hon inne i den helvetes slyngelåldern

2008-01-30T17:18:00.000+01:00

Nu har helvetet börjat. Fialotta har kommit in i slyngelåldern. Varje gång det händer blir man lika överraskad. Som tur är har jag redan dokumenterat hur det var förra gången så någon mer bevisning genom dokument behövs inte. Jag presenterar helt enkelt hur det var förra gången så att alla nybörjare inser att allt under solen måste få ha sin tid.

Jag minns när min förra hund Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och ”fjollhundar”. Fjollhundar var sådana hundar som överbeskyddades (in absurdum) av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar (eller valpar) närmade sig.

Under en period i slyngelåldern kom Maia till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon den stackars fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för min hunds beteende som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var lite mer än lovligt tuff mot sina kompisar.

Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa. ”Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: "Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min hund. En tid för länge sedan".

Den enda skillnaden mellan den irländska terriern Maia och foxterriern Fialotta är procenten av grythundsblod. Maia hade grythundsblod i sig och smutsade ogärna ner sina tassar och än mindre smutsade ner sig själv medan Fialotta har 100 procent grythundsblod i sig och således mer än gärna skitar ner hela sig själv under sitt sök av sånt som finns i underjorden. Mullvadar till exempel ... med tanke på årstiden.

Läs även andra bloggares åsikter om:
foxterrier, helvetet, hundar, slyngelåldern, solen, valpar

Lufsigt sällskapsdjur till väldigt liten hund

2008-01-06T14:46:00.000+01:00

Fröken Fialotta och jag var uppe vid en liten sjö som heter Ulvasjön. Där var det rena rama folkvandringen och tipspromenad. Fick ha henne kopplad eftersom så många är rädda för hundar. Inte hjälpte det att jag informerade om att foxterriern bara var en valp. Efter att ha tänkt lite funderar jag på att skaffa ett gosigt mårddjur som sällskap till Lillfia. Alla är ju sååå betagna av söta små illrar och andra fina mårddjur. Men eftersom jag har en så liten hund tänkte jag att jag skulle skaffa ett stort mårddjur. Såg på Blocket att man kan komma över järvungar till rimligt pris. En söt liten järv skrämmer ingen människa som en hundvalp gör?

Läs även andra bloggares åsikter om:
blocket, foxterrier, hundar, järv, mårddjur, sällskapsdjur

Leia är den sista hundkompisen från förr

2008-01-02T09:08:00.000+01:00

Jag minns den där tiden då Maia och Leia inte kände varandra så väl. De träffades i den inhägnade hundkappen i Skarpnäck. Leia var lite äldre än Maia och skulle bestämma om allt. Båda hundarna ledsagades av sina respektive hussar och tur var väl det för alla vet ju hur nervösa mattar kan vara. I vart fall om båda hundarna är terriers. Nu är ju livet så som det är med terriers. Man vet inte vad som händer nästa ögonblick. Och just då hände det som bara kan hända i den värld terrier lever i. Det var som ett mindre världskrig. Leia var äldst och skulle bestämma om allt och Maia fick ge sig och flydde gnällande mot sin husse som inte brydde sig. "Lite stryk har ingen hund tagit skada av" tänkte han.

Klicka på bilden och läs dödsrunan om Maia

Så lekte de båda kombattanterna Maia och Leia en stund tills de rök ihop igen. Uppgörelsen slutade som i första ronden. En gnällande Maia flydde mot sin husse och Leia viftade på svansen åt publiken och fortsatte att bestämma. Fast nog skämdes Leias husse lite, det tror jag nog. Nåväl; Maia var snart med i leken igen och hade tydligen glömt sina två nederlag. Snart var de två terrierna i våldsam lek igen, såsom det alltid är i terriernas värld tills det liksom kraschade igen. De båda terrierna rök ihop igen. De båda hussarna insåg att i den här tredje ronden går det som det går. Och det gick det! Maia insåg slutligen att hon hade ansvar för sitt epitet, Dare Devil. Ronden slutade oavgjort och de två terrierhundarna tog varandra i tass och gjorde ett avtal om att för evigt bli väninnor.

Det finns tre slags hundar ...

Klicka på bilden och läs dödsrunan om Carro

... nämligen de man mött, de man minns och de man aldrig glömmer. Carro (ovan) och Gibson (nedan) var sådana hundar, som man aldrig kan glömma. Så mycket glädje de gav mig i livet kan aldrig glömmas ...

Klicka på bilden och läs dödsrunan om Gibson

Jag hade en gång en hund, det var inte så värst länge sedan. Det var en hund som jag älskade mer än något annat här på jorden. Hunden hette Maia och var en irländsk terrier som var röd i både päls och humör. Så blev hunden sjuk och jag blev lämnad ensam i den djupaste förtvivlan.

Klicka på bilden och läs dödsrunan om Maia

Det kommer en dag då man inser att den älskade kamraten vid ens sida inte längre är odödlig och att ingen någonsin fått löfte om en endaste millimeter mer av liv, än den tunna tråd som nornorna väver våra liv med. Ingen får leva längre än vad som är bestämt sedan begynnelsen. För oss hundägare blir denna livets grundlag alltid något vi förr eller senare måste ta ställning till eftersom det alltid kommer en dag då man måste fatta ett eller flera beslut om sin hund. Det enda vi kan göra är att lindra vår hunds smärta och/eller påskynda slutet för att slippa se vår älskade kamrat lida. Om detta har nornorna ingenting att invända. Att förlänga livet, längre än den spunna tråden är lång, låter sig dock icke göras eftersom alla har att rätta sig efter hur Urd, Verdandi och Skuld spunnit sina ödestrådar till den stora gudomliga väven.

Klicka på bilden och läs om de namngivna nornorna

Den enda hund som är kvar i livet, av det gamla gänget, är den lilla Jack Russelterriern Leia. Hon har sedan ett par år haft en del problem som visar att tiden tar ut vad tiden har rätt att kräva. Men eftersom ingen vet något om nornornas väv, så vet vi ingenting mer än att den lilla terriern Leia fortfarande med bravur håller sig vid liv och att någon råtta då och då tas av daga med en enastående terriereffektivitet :-)

Läs även andra bloggares åsikter om:
bagarmossen, irish terrier, jack russel, rottweiler, skarpnäck

Idag har Fia börjat löpa som en hynda

2007-12-28T10:59:00.001+01:00

Idag blev det konfirmerat. Fialotta har blivit till fara för alla som har hund. Nu blir det cirkus i bygden när traktens snyggaste tik börjat löpa. Den stackars Casper blev alldeles till sig. Ögonen gick i kors så att han inte ens såg vart han satte sina tassar. Han snubblade som ett fyllo men sken som en sol. Men kul tyckte han det var, med den lilla puddingen!

Läs även andra bloggares åsikter om:
cirkus, fia, fialotta, foxterrier, hund, hynda, konfirmerad

Kamphundar och vanliga mördarhundar

2007-11-19T10:51:00.000+01:00

Det är mycket prat om kamphundar nu för tiden Det har det för resten varit under rätt många år. Debatten är för en hundägare synnerligen intressant eftersom man i allmänhet inte vet vad man menar när man talar om kamphundar. Hunden till vänster är en amstaff och hunden till höger är en foxterrier. Båda raserna har faktiskt använts till dogfighting.

Jag presenterar två gamla dokument. Om man klickar på bilden här ovan så kan man läsa om hur ett rykte kan förvandla en stollig men snäll hund till en farlig kamphund som gick till angrepp mot både polismän och deras polisbilar. Min kommentar blir alltså: I händerna på okunniga politiker kan precis vad som helst hända. Om man sedan klickar på bilden här nedanför kan man läsa vad som redan tidigare hade gjorts i ett pilotförsök där man lagt fokus på hundägarn i stället för på hundarna. Min kommentar i det här fallet blir: Politiker ser bara till alltings kostnad och ingentings värde. Rätta mig gärna om jag har fel!

Världens farligaste hund fick ett värdigt slut
För ett tag sedan skrev jag om om hunden Olle. Egentligen kunde Olle ha varit vilken stor stark hundras som helst som blivit så vanvårdad in absurdum att de människor som arbetade med honom på slutet grät av förtvivlan över hans öde. Olle hade hela livet tvingats slåss mot andra hundar eftersom Olles ägare ville tjäna pengar på sin hund. Jag skall vidare inte kommentera min syn på kamphundar utan ber er som läser det här att gå direkt till tråden om hunden Olle och ta ställning till vem som egentligen bär ansvaret när en vanvårdad hund helt går överstyr.
Läs vidare om Olle, den farligaste hunden i världen. KLICKA HÄR

Läs vad andra bloggare har för åsikt om:
ambull, amstaff, dogfighting, kamphundar, pitbull, american pitbullterrier, american staffordshireterrier, bullterrier, pitbullterrier, amerikansk pitbullterrier, american staffordshire terrier, bullterrier, mastiff, dogo argentino, fila brasileiro, tosa, schäfer, dobermann, doberman, rottweiler, engelsk bulldogg, fransk bulldogg, mastino napoletano, bostonterrier, dogue de bordeaux, boxer

Ibland har storleken ingen betydelse

2007-11-05T12:02:00.000+01:00

Alla älskar Love Story. En av de mest romantiska filmer som någonsin gjorts är också en av de mest omtyckta. Denna varma berättelse från 2007 om den stora kärleken blev Elisabeths dittills framgångsrikaste film och nominerades till sju Oscar.

Under inspelningen av Love Story kände filmskaparna att de hittat något alldeles speciellt. Huvudrollsinnehavarna Casper Lejonberg och Fialotta Filbyter blev båda Oscarnominerade och stjärnor över en natt för sina enastående prestationer som det unga paret överskrider trots sociala hinder, gifter sig och slutligen ställs inför den största krisen av alla. Hur filmen slutar skall jag inte avslöja. Se filmen så får ni svaret!

Taggar: filbyter, filmer, kris, love story, romantik, stjärnor

Så här skall en irländsk terrier se ut och leva

2007-10-25T21:59:00.000+02:00

Klicka på bilden och läs om mänskan och hundens gemensamma historia

Den irländska terriern är en snabb och livlig hund med stor framåtanda. Den är modig, ibland på gränsen till dumdristig. Under båda de senaste världskrigen användes den irländsk terrier som rapporthund mellan militära posteringar och fick fina gyllene medaljer för sina insatser. I skyttegravskrigets fruktansvärda larm och kaos fick rasen ge prov på sin intelligens och sitt enastående mod. Att den irländska terrierhunden fortfarande används av militären är bara att konstatera. Raggig och ovårdad är ett måste för att klara de växlande klimatologiska villkoren.

Bilden visar hur en 7 månaders foxterrier agerar när leken övergått i strid

Om man läser historia och är intresserad av hundar och då i första hand de små raggiga hundar som kejsar Claudius och hans legioner mötte när Britannia invaderades år 43 e. Kr med befälhavaren Aulus Plautius i spetsen, och som kallades för terrier, kan man ana en annan historia än den som de moderna rasklubbarna allra helst vill framhäva. Inte var det några små sällskapssjuka knähundar med vältrimmad päls som romarna träffade på och blev så hänförda av. Deras åsikt var att när gudarnas konung Jupiter skapade terriern, gjorde guden hundarna småväxta, för säkerhets skull. Att som många uppfödare idag, enbart avla irländarna för sällskap och utställning är ett hån mot hela terriergruppen. Min egen irländare Maia, som ofta såg ännu värre ut än krigarhundarna ovan, jobbade med psykiskt funktionshindrade missbrukare under ett antal år. Man kan alltså konstatera att den irländsk terrier skall ha väsentliga uppgifter för att komma till sin rätt. Då har allra man mest glädje av den!

Klicka på kyrkhunden om du vill rösta

Om: avel, britannia, foxterrier, irländsk terrier, jack russel, jupiter, kejsar claudius, knähundar, krig, rapporthund, rasklubbar, småväxta, sällskap, tysk jaktterrier, uppfödare, utställning

My first fight needed me to use groundstyles

2007-10-19T11:39:00.000+02:00

Härförleden gick en match i dogfighting mellan en tysk herdehund och en liten engelsk grythund. Redan i första ronden visade herdehunden att storleken har en viss betydelse. Med ett fast grepp i motståndarens högertass slog han omkull sin lille motståndare med en sådan kraft att publiken ropade till domaren att bryta matchen. Herdehundens övertag var helt utan diskussion även i andra och tredje ronden samtidigt som herdehunden visade tecken på trötthet. I fjärde ronden hände det som vi äldre minns hände på den tid som Sugar Ray Robinson boxades. Herdehunden var helt uttröttad när grythunden vaknade till liv. Med en slagserie som var så lättfotad att inget öga hann se vad som egentligen hände, föll så tysken omkull med en dov duns. Grythunden var över sin motståndare och var just i färd att avsluta herdehundens karriär i dogfighting när en handduk slängdes in på plan. ”My first fight needed me to use groundstyles” sa en nöjd och glad grythunden efter matchen.

Klicka på kyrkhunden om du vill rösta

Nyligen: hobstig, knähund, mördarhund, rovdjur, slagskämpe

Får man ta hunden med sig in i himlen?

2007-10-13T17:15:00.000+02:00

Självklart får man ta hunden med sig in i himlen. Problemet är om man dör före hunden. Då får man vänta ett tag tills hunden också är färdig med livet. Skulle hunden ha dött före en själv så ligger den på Sankte Pers dörrmatta och väntar tills man själv kommer dit. Och då blir det tjo och tjim med glädjetårar och svansviftning i den stora himmelska trädgården. Vad skall man annars ha himmelen till om man inte får ta med sig hunden? Vad spelar himmelen då för roll, om man inte får ligga i gräset men hunden på magen och bara vara ett med Alltet?

Klicka på kyrkhunden om du vill rösta

Nyligen: dö, glädjetårar, gräs, pärleporten, rättvisa, sankte per

Jag har blivit berövad lösenordet till min e-post

2007-09-07T11:48:00.000+02:00

Efter samtal med supporten på Com Hem och ytterligare två personer har vi konstaterat att jag gjort mig skyldig till ett slarv som gränsar till ren dumhet. Jag har frivilligt avslöjat lösenordet till min e-post. Låt gå för att jag gjorde det av obetänksamhet. Konsekvensen av fadäsen blev att hela min adressbok blev kopierad och därefter skickades mejl till samtliga adressater i adressboken där jag Max Hobstig står som avsändare för mejlet (spammet). Detta är inte sant. Jag har inte skickat något massmejl. Jag har bara varit slarvig med sånt som borde vara hemligt. För detta slarv ber jag skamset alla berörda om ursäkt!

Nyligen: avsändare, e-mail, e-post, ip-adress, spam, trojaner, virus

Att känna en flicka som är en riktig prinsessa

2007-09-06T14:41:00.000+02:00

En gång för länge sedan såg jag ut som på bilden överst. Det var på den tiden jag fick möjlighet att lära känna en riktig drottning. Naturligtvis hade drottningen barn. Ett av barnen var en liten flicka som således var en prinsessa. Nu har det gått några år och den lilla flickan har blivit en ung kvinna. Det är den kvinnan som är på bild under bilden på mig. En riktig prinsessa som kände min förra hund Maia. Kanske får prinsessan, om Gud vill, någon gång träffa min nya hund Fialotta. Jag hoppas det.

Nyligen: drottning, kung, kungligheter, prinsessa, rojalist, rojalister

Äventyr i Mörkmården och 2 beridna småtjejer

2007-09-02T12:26:00.001+02:00

Vår skogspromenad som skulle utmynna i olika rätter med svamp kom av sig ordentligt i går. Kanske var det Fialotta som bar ansvaret eller så var det ödet. Det var så här det började. Vi hade just parkerat bilen där två traktorvägar korsar varandras spår. Då hörde vi att det kom hästar någonstans ifrån. Efter några minuter kom två småtjejer ridande och stannade där vi var. De visade ett stort intresse för vår foxterrier och vi språkades vid en liten stund om hundar och hästar. Sedan skiljdes våra vägar. Sedan jag och Kerstin kommit en bit på väg mot Mörkmårdens allra mörkaste del hörde vi någon som ropade KOM KOM. Naturligtvis tänkte jag först på Skogsfrun som jag har läst om men aldrig haft nöjet att möte. När jag svarade SKALL VI KOMMA så hördes åter ropet KOM KOM. Eftersom jag inte är speciellt rädd för vare sig Skogsfrun eller troll gick jag mot ropen. Det visade sig att alla mina farhågor kom på skam eftersom det var småtjejerna som ropade på hjälp eftersom en av deras hästar kommit i sken och rymt sin kos. Vi kom snabbt överens om att en av tjejerna skulle rida tillbaka samma väg de kommit ifrån och vi skulle komma efter med bilen. Efter ett visst mankemang och en del tidspillan kom vi så ut på stora vägen och körde den kvarvarande tjejen till stallet som faktiskt låg rätt långt bort om man åker bil. När vi kom fram visade det sig att den första tjejen som ridit i förväg redan var framme och den förrymda hästen stod vid sin spilta. När sedan de båda hästarna blivit inpackade i sina respektive boplatser tog vi fikapaus alla fyra. Sedan skiljdes våra vägar. Vi åkte till svampskogen och tjejerna fixade med sina hästar så där som småtjejer pläga göra både nu för tiden och förr.

Nyligen: foxterrier, hästar, skogsfrun, småtjejer, svampskogen, troll

Fialotta på film för första gången i sitt liv

2007-09-01T22:31:00.001+02:00

Någon gång skall vara den första. Varför inte idag eller igår kan man fråga sig. Det enda bra svar på den frågan är att Fialotta är en diva utan motstycke. Faktiskt en mycket värre diva än Zarah Leander någonsin var på sin tid. Visserligen var Zarah Leander snyggare som ung men Fialotta är onekligen sötare. För att nu komma till saken. Idag har Fialotta gjort sina första scener på Dramatiska Teatern. Huruvida hon lyckats är inte min sak att svara på. Det överlåter jag till betraktaren.

Nyligen: dramatiska teatern, fialotta, max hobstig, zarah leander

Jag såg att Jocke G Gibson skrivit i gästboken

2007-09-01T17:39:00.000+02:00

*Bilden visar min store lillebror Jocke tillsammans med sin lilla rottisvalp*

Det är kul att Jocke dök upp från vintergatans andra ände. Vi umgicks i princip varje dag under några år. Jocke hade rottweilern Gibson och jag hade Maia. Hundarna trivdes så bra med varandra att det nästan var som en kärlekssaga. Visserligen fick Gibson varje dag veta sin plats i tillvaron med Maia. En enda gång under våra år tillsammans blev den stora rottweilern förbannad på Maia och kastade sig över den röda ettermyran som Jocke kallade Maia och vräkte sig över henne för att lära henne veta hut. Men inte fan hjälpte det inte. I exakt 14,2 sekunder var hon snäll mot sin store vän. Sen blev det som vanligt igen. Ingen Rottweiler gick säker i Maias sällskap. Den nya Fialotta har tagit det säkra före det osäkra. Hon umgås bara med hundar som väger minst 35 kilo. I princip har hon övertagit alla Maias gamla vänner. Bäst är Casper som väger mest och kan försvara Fialotta mot vad som helst.

Nyligen: foxterrier, hobstig, irländsk terrier, leonberger, rottweiler

Foxterriern är själva inkarnationen av hunden

2007-08-28T18:08:00.000+02:00

Milou är reportern och äventyraren Tintins helvita foxterrier. Det är en lojal hund som alltid följer sin ägare på hans äventyr men som ibland ställer till det ordentligt för sig i sin jakt på mat eller sprit eller genom att bli tillfångatagen av hemska banditer. Originalnamnet på Milou är Fialotta medan alla de som läser serien på italienska känner honom som Fiatto. Ser man inte att Fialotta och Milou är samma hund borde man skaffa sig glasögon eller bättre kunskap om hur olika hundar kan se ut.

Nyligen: banditer, foxterrier, kapten haddock, milou, tin tin, tintin

Johannes Evangelium 3:e kapitlet.5:e versen

2007-08-26T18:54:00.000+02:00

I källan här ovanför döptes omkring år 1000 Olof Skötkonung, Sveriges förste kristne konung af engelske missionären Sigfrid därför att Jesus hade sagt: Sannerligen, sannerligen säger jag dig. Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Därför har Fialotta idag blivit tvagad och skrubbad med grönsåpa av hela sin familj för att bli lika ren som en liten ängel. Sedan hon blivit ordentligt sköljd i vanligt kranvatten hällde jag en halvliter vatten som jag snott ur S:t Sigfrids källa över henne, för att hon alltid skall veta att hon inte kan komma till Guds rike om hon är smutsig. Om Fialotta inte förstår den här tvättgrejen beror det på att hon bara har fem hjärnceller, fyra för motoriken och en för resten. Så var det med den saken. Nu är hon helig!

Nyligen: grönsåpa, helig, jesus, johannes evangelium, olof skötkonung

Himmel så många fårskallar det finns i Dalby

2007-08-21T16:53:00.000+02:00

Idag träffade jag ett sällskap fårskallar som var ute på promenad med sina hundar. Som det alltid är med får så fanns det två svarta får. Jag slängde in min lilla Fialotta i bilen för att hon inte skulle kunna smitta fårskallarnas hundar med kennelhosta. En av fårskallarna tittade på de andra och log med hela ansiktet samtidigt som han liksom i förbigående frågade rakt ut i luften: ”Tror ni som jag att den där lilla hunden är sjuk eller kanske rent av lam och inte kan gå?” Jag skrattade jag med när jag svarade att min lilla hund faktiskt var sjuk i kennelhosta och att jag slängde in henne i bilen för att hon inte skulle smitta era fina hundar eftersom hon redan sänkt den största hunden i Dalby med sin smitta. Det får liksom räcka med att Fialotta orsakat ett manfall i socknen. Två vore en för mycket. Ett av de svarta fåren tittade på mig med kritiska ögon och frågade mig retsamt vad kennelhosta var för något samtidigt som fårskallens hund fick ett hostanfall så den nästan storknade.

Jag frågade vad det var med fårskallens hund och fick svaret att det var torrhosta och att hunden brukade hosta upp slem och ibland spydde. Troligtvis hade hunden fått i sig något menade den svarta fårskallen och sa att hunden skulle ställas ut om några dagrar. När jag påpekade att fårskallens hund också hade kennelhosta men troligtvis inte samma som min hund eftersom de tidigare inte träffats. Vadå kennelhosta? Jag sa ju att den fått i sig något. Som den förståndige man jag är så frågade jag om fårskallen ville fundera på just ordet kennelhosta och fundera vidare på varför det heter kennelhosta och inte torrhosta. Sen lämnade jag sällskapet och körde vidare i livet och funderade lite över hur det är ställt i huvudet på fårskallar som tror att hunden hostar upp slem när det är torrhosta. Ibland är det viktigt med semantiken. Men va fan bryr jag mig om hundutställningar. Jag har ju foxen Fialotta att ta hand om!

Nyligen: fårskallar, kennelhosta, lam, sjuk, smitta, socken, torrhosta

Vi hann med några gudomliga studiebesök

2007-08-19T16:25:00.000+02:00

Det var inte så många dagar vi var borta i världens andra ände. Ni som har läst Stiftelsen av Isaac Asimov vet vad jag menar med världens andra ände. Ni andra kan sluta fundera eftersom Isaac Asimov dog den 6 april 1992. Långt där borta hos min moster hann vi faktiskt med ett par viktiga studiebesök som vi hade bokat in. Vi besökte först det gamla klostret och sedan helgonet i hennes eget bönehus. Närmare Gud än så här kan man faktiskt inte komma om man inte har fribiljett. Eftersom Fialotta inte var så kurant fick hon vistas på en annan plats när vi mötte den gudomlige. Som den rävsprängare hon ändå är fixade vi en genväg till världens största gryt, nämligen vägen ner till helvetet. Tyvärr blev hon utkastad rätt snart eftersom hon gick både Hornpär och alla hans smådjävlar på nerverna i sitt evinnerliga tjat om vart rödrävarna tagit vägen. Dessutom var inbyggarna i helvetet rädda för att bli smittade av hennes kennelhosta. Tala om korkade djävlar, både den Store & de små!

Nyligen: asimov, grythund, helgon, helvetet, kloster, rävsprängare

Pågående kennelhosta och övriga avslut

2007-08-19T10:39:00.000+02:00

Bilderna visar en av kennelhosta utslagen hundvalp samt tant Hagström!

Nu är det dags att avsluta historien om Gertrud Hagström och kennel MerryMac. Därför tar jag det hela från början. Tråkigheterna tog sin början när Lotta Appelin Hall härförleden, under min Skånesemester, förgäves sökt mig på mobilen. Jag ringde senare upp Lotta som hade lite att berätta. Hon var lite skärrad efter ett samtal med Gertrud Hagström och bad mig ta bort alla inlägg på mina hundbloggar om och med den irländska terriern Arwid som Lotta är fodervärd åt men som ägs av Hagström. Själv hade Lotta redan släckt ner sin blogg. Lotta berättade vidare att hon skulle lusläsa fodervärdsavtalet. Naturligtvis blev jag både upprörd, bedrövad och ledsen eftersom jag själv aldrig ens skulle komma på tanken att refusera mig själv. Jag blev förbannad för Lottas skull eftersom Lotta Appelin Halls blogg var väldigt mycket Arwid, en hund som hon älskade över allt annat på jorden. Jag informerade Lotta att Gertrud Hagström inte kunde ställa några sådana krav eftersom kraven bröt mot grundlagen. Jag är tveksam till om Lotta tog till sig mina argument eftersom hon såg skräckscenariot att Hagström skulle ta tillbaka Arwid. Lotta Appelin Hall upprepade flera gånger att det enda skälet till ett återtagande av Arwid bara kunde ske om hon misskötte hunden. Samtalet var med andra ord en aning förvirrat. Vad som än kan sägas om Lotta Appelin Hall och hennes hund är att hon skött sin hund bättre än de flesta och avsevärt bättre än vad Gertrud Hagström själv sköter sina hundrastgårdshundar.

Efter moget övervägande villfor jag Lottas önskemål till viss del. Jag tog bort bilderna på hunden Arwid från mina bloggar eftersom det var Lottas bilder, men inte mina texter. Samtidigt var jag rasande för att för Lottas skull, behöva sabotera mina egna ord och tankar. Så rasande var jag att jag började leta bland mina egna bilder på Arwid och upptäckte att en av de borttagna bilderna var min egen bild. Det var då jag i viss mån återställde mina hundbloggar och på ett tydligt vis demonstrerade varför jag återställde dem. Jag bör också påpeka att jag försökt att få kontakt med Gertrud Hagström för att ge henne en chans till genmäle. Det behöver väl inte påpekas att denna ”klippa” bland uppfödare avstått från att kontakta mig. Hagström använder sig med andra ord hellre av ombud i sådana här fall. Bättre att andra får ta besväret.

Slutorden i detta inlägg är kennelhostan som naturligtvis inte kallas kennelhosta utan anledning. Kennelhosta sprids ju framförallt genom utställningar och tävlingar samt genom andra täta hundkontakter. Man kan med andra ord säga att det är människor som Hagström som är de stora bovarna när det gäller smittspridningen av kennelhosta. Detta oavsett om Gertrud Hagström som person i nedanstående fall inte kan anses som skyldig. För att ytterligare förstärka övanstående tes, kan jag glädja fru Hagström med att det är en av hennes egna fina hundar som smittat min lilla valp med kennelhosta. En liten foxterriervalp som för övrigt fått namnet Fialotta efter Lotta Appelin Hall. Så var det med det!

Slutord om Gertrud Hagström och Kennel MerryMac

Om du klickar på bilden så kommer du att få se hur en älskad hund dog!

Syftet med den här bloggen var att dokumentera min irländska terrier Maias periodiska återfall i ett sjukdomsförlopp som under tio år varit en kostnadskrävande veterinärmedicinsk gissningslek De återkommande återfallen resulterade under åren till stora kostnader och meningslösa behandlingar trots att Maias ättetavla var fylld av Gertrud Hagströms produktionsenheter som sades vara de bästa och friskaste hundar man kunde finna i denna världen. Dessa hundar var enligt Maias stamtavla:

MerryMac Crazy For You (moder)
MerryMac X-Actly Again (mormor)
MerryMac Going To The Top (pappa)
Tralees Design for MerryMac (morfar)
MerryMac Kiss Me Again (mormors mor)

Av detta kan man lära sig att även Solen har sina fläckar. Detta är inte mindre sant enbart för att någon enstaka auktoritet eller inkvisition förnekar rådande fakta. Värre än förnekelsen är när någon i bedrägligt syfte försöker dölja sina brister såsom Gertrud Hagström gjort i det här fallet där hon sått draktänder i andra människors relation och vänskap.

Jag vill tacka den människa som ringde mig idag. Det jag tidigare inte visste om Gertrud Hagström vet jag nu. Det är den enkla orsaken till att jag gjorde tillägget ovan i grön text ”Slutord om Gertrud Hagström ...”

Nyligen: fodervärd, fodervärdsavtal, gertrud hagström, hund, hundar, hundtävlingar, hundutställningar, irish terrier, irländsk terrier, kennehundar, kennelhosta, merrymac

Kennelhostan har slagit till i vår familj

2007-08-15T11:19:00.000+02:00

Kennelhosta är ett samlingsnamn på flera olika smittämnen som orsakar hosta hos våra hundar. Hostan insätter ofta akut med kikhosteliknande symptom. Hundägaren tror ofta att något fastnat i halsen på hunden. I många fall blir hostan så kraftig att vitt slem hostas upp eller hunden till och med kräks. Flera virus och bakterier kan orsaka kennelhosta, vissa ensamma, andra i kombination. Den viktigaste bakterien är Bordetell bronchiseptica (B. Bronchiseptica) och de viktigaste virusen är hundens parainfluensavirus (CpiV) och till viss del även adenovirus 2 (CAV-2). Som tur är så har vi den snälle doktor Micke som ser till vår lilla krabat.

Nyligen: djurägare, hosta, kennelhosta, sjukdom, smittämnen, virus

Den tråkiga historien om Gertrud Hagström

2007-08-14T23:48:00.005+02:00

Detta är en av de bilder som raderades. Ingen Copyright. Foto: M Hobstig

Den omtalade hunden och den sjuka hunden. Ingen Copyright. Foto: Max

Den omtalade hunden och den sjuka hunden. Ingen Copyright. Foto: Max

Den omtalade hunden och min nya hund Fia. Ingen Copyright. Foto Max

Den omtalade hunden är nyfiken på foxen Fia. Ingen Copyright. Foto Max

Om du klickar på bilden / rutan ovan, så blir bilden större och helt läsbar!

Den här usla historien om den trista Gertrud Hagström har nu tagit en väldigt tråkig vändning där Lotta Appelin Hall gått in och försvarat fru Hagströms synnerligen oseriösa metoder. Jag känner mig därför nödd och tvungen att publicera en av de bilder på den omtalade hunden som Lotta blev ombedd att be mig ta bort, trots att bilden faktiskt var min och det således var jag som fotograferat den omtalade hunden tillsamman med min egen dödssjuka irländare Maia.

I förbifarten publicerar jag några andra bilder på den omtalade hunden tillsammans med min nu döde Maia och min nya hund, foxterriern Fia. Bilderna borde väl få den mest tveksamme att förstå att jag och Lotta Appelin Hall var goda vänner innan fru Gertrud Hagström och därtill sekreterare Svensk Irländsk Terrierförening på något sätt fick Lotta att hastigt och lustigt först raderade sin blogg och sedan vädja till mig ta bort bilderna på den omtalade hunden på mina bloggar.

När nu Gertrud Hagström lyckats i sitt uppsåt känner jag mig förutom detta nödd att publicera ett klipp från Svensk Irländsk Terrierförenings gästbok som med glasklar tydlighet visar hur frostig Lotta Appelin Halls och min relation blivit. Att jag låter publicera klippet beror enbart på att jag är fullt övertygad att Svensk Irländsk Terrierförening inom kort kommer att radera åtminstone ett inlägg, nämligen mitt eget. Man gör nog allt man kan för att rädda fru Hagströms rykte oavsett om hjälpen är moralisk försvarbar eller inte.

Till sist kan man ju undra vad det är som är så förbannat märkvärdigt med den omtalade hunden, att Gertrud Hagström gör sig till ett rent åtlöje och en blir till en skam för hela uppfödarkollektivet för några helt oskyldiga bilders skull, samtidigt som hon, grovt tillyxat, manövrerar med grundlagen som om det vore hennes egen leksak.

Det mest anständiga Gertrud Hagström kan göra för att få slut på den här diskussionen är att ge Lotta Appelin Hall ett anständigt bud om att få friköpa den omtalade hunden. Då kanske jag på eget bevåg skulle kunna tänka mig att radera mina inlägg i det här bedrövliga "ärendet". Det är nämligen på det viset, att Lotta Appelin Hall är den som tagit mest stryk av Gertrud Hagströms förmätna begäran att helt oskyldiga bilder skulle raderas på mina bloggar. Det är Gertrud Hagström som helt ensam bär skulden. Det är bara Hagstöm som kan dra i bromsen!

Eftersom timmen nu är sen är det dags att göra något nyttigt innan jag går till min nattvila. Jag återställer därför bloggen om min förra hund Maia med bilder som jag har copyright till. Detta gör jag oavsett vilken åsikt Gertrud Hagström har. Skulle hon vara av den uppfattningen att det är hon som har copyrighten på motivet är hon ute i ogjort väder. Vad Lotta Appelin Hall anser om saken bryr jag mig inte om, mer än att jag önskar henne och den omtalade hunden allt gott i livet, trots allt.

Nyligen: bilder, foxterrier, gertrud hagström, hobstig, irländsk terrier

Till moster Mary Read på Treasure Island

2007-08-14T20:05:00.001+02:00

Idag pratade jag med min moster Mary i telefon. Hon ville att vi kom och hälsade på henne. Tanten är urgammal och vill träffa oss innan det är för sent. Vad man kan säga om moster Mary är att hon också levt ett äventyrligt liv. Hon är rik som ett troll men mindre snål än Joakim von Anka. Hon telegraferar över pengar så att vi kan resa redan i morgon. Vaccination av Fialotta fixas på Arlanda eftersom tanten har de rätta kontakterna. Men vi stannar bara några dagar. Skall bli skönt att komma till moster Mary och hennes pojkar igen eftersom det var ett tag sedan.

Nyligen: arlanda, fia, telefon, telegrafera, treasure island, vaccination

En äventyrares värsta vecka i livet

2007-08-14T13:59:00.000+02:00

Den här veckan har varit den värsta veckan i hela mitt liv. Här har både gammal och ny vänskap ramlat omkull som käglor på en urgammal och murken kägelbana. Den enda som gett fan i vad som hänt har varit den lilla foxterriern. Och det får man ändå väl säga, att det är tur någon har vettet kvar, även om det är litet. Jag kommer givetvis att tänka på vad en gammal chef skrev i mitt anställningsbetyg. Den formella kompetens som Max Hobstig saknat har mer än väl kompenserats av att han levt ett äventyrligt liv. Fan tro det! Men livet får nog trots allt, gå vidare.

Nyligen: anställning, foxterrier, kägelbana, vecka, vänskap, äventyrare

Svensk Irländsk Terrierförening och MerryMac

2007-08-10T22:55:00.000+02:00

Detta är min förra vovves pappa. Han heter "MerryMac Going To The Top"

Med anledning av att kennel MerryMac, det vill säga Gertrud Hagström, begärt att jag skall ta bort bilder på en hund som ägs av MerryMac trots att varken kennel MerryMac eller Gertrud Hagström ens har copyright på bilderna, har jag utan vidare tillmötesgått deras begäran och ersatt dessa bilder med en annan bild med en tydlig och förklarande text.Vad som är orsaken till att Gertrud Hagström inte tillåter att bilderna finns med är för mig okänt. Lite märkligt är det nog ändå eftersom följande hundar ingick i min förra hund, den irländska terriern Maias stamtavla. Nämligen MerryMac Going To The Top (pappa), MerryMac Crazy For You (moder), Tralees Design for MerryMac (morfar), MerryMac X-Actly Again (mormor) och MerryMac Kiss Me Again (mormors mor). Kanske kan förklaringen vara att kennel MerryMac presenterar Gertrud Hagström med följande ord på sin hemsida www.merrymac.se

Detta är en bild med en tydlig och förklarande text som jag nämner ovan

Vi har haft Irländsk terrier sedan 1973, vi hade vår första kull 1977. Sedan dess har det fötts många valpar här och av dessa har 107 erhållit titeln Champion. Vår ambition är att föda upp Irländska terrier som är så nära rasstandardens ideal som möjligt, både mentalt och exteriört. Det vill säga glada, orädda, friska och framåt hundar, som ska kunna användas till allt. Många hundar som vi fött upp tävlar inte bara på utställning, utan är också framgångsrika i Agility, Lydnad, Spår och Räddning. Vi vill att en hund från oss ska bli till stor glädje för de som köper den och att hundarna från oss också ska få ett så bra hundliv som möjligt. Gertrud är auktoriserad FCI domare och dömer hela terriergruppen. Vi är tilldelade Svenska Terrierklubbens Uppfödarmedalj och Hamiltonplaketten.

Detta är en bild av min förra hund Maia (nu döde) i sin fulla krafts dagar!

Man behöver inte vara så värst begåvad för att inse att min förra hund Maia inte på något vis uppfyllde de kriterier som kennel MerryMac haft som mål för sin idoga verksamhet. Självklart vill de inte förknippas med en hund som varit så sjuk som Maia varit under sitt tioårige liv eftersom det, så att säga, är dålig reklam för den verksamhet kennel MerryMac bedriver. Naturligtvis skall jag villfara kennel MerryMac och Gertrud Hagströms begäran och samtidigt tillmötesgå dem ytterligare utanför protokollet så att de hundar de föder upp, enligt den avelspolicy som gäller, inte på något vis svärtas ner av en släkting som sedan den 11 juni 2007 är död och begraven, om än inte glömd. Det finns nämligen tre slags hundar. De man mött, de man minns och till sist de man aldrig glömmer. Hunden Maia glömmer man inte, trots alla hennes skavanker!

Den enda jävla stadga som gäller i den "svenska irländska terriervärlden"

Att som Gertrud Hagström och MerryMac ge sig på en bloggare som följer en älskad hund till graven och kräva borttagande av bilder som bloggaren och andra människor plåtat är lite väl oblygt av en människa som säger sig levt med hundar under halva sitt liv. Sånt visar bara på svag empati och ger dålig reklam och i slutändan mindre klirr i kassan.

Nyligen: copyright, gertrud hagström, kennel merrymac, merrymac crazy for you, merrymac going to the top, merrymac kiss me again, merrymac x-actly again, svensk irländsk terrierförening

En hacker i systemet fixar domän åt Fialotta

2007-08-03T09:20:00.001+02:00

Jag slutar aldrig att förundra mig över naturens förmåga att skapa små effektiva maskiner. Som den här lilla grabben, knappt en tvärhand hög, som sitter där med sin lilla minidator som visserligen kostade multum och som innehåller komponenter som Saddam Hussein (om han levat) skulle ha betalt halva Iraks guldreserv för att komma över. Jag slutar aldrig att förvåna mig över hur liten smågrabbars hjärnor är, kanske ett halvkilo eller så. Och ändå kan de tota ihop digitala underverk som är så häpnadsväckande att en vuxen häpnar. Min hjärna väger 14 kilo och är sprängfylld med analytisk geometri, ord som den här grabben inte har en aning om vad de är uttryck för. Han kan ju inte ens stava till geometri eftersom han inte börjat skolan än. Det är faktiskt helt otroligt. Grabben knäckte ett par koder som var asymmetriskt krypterade på 128 bitar inom loppet av 30 minuter och bröt sig in på något ställe och fixade en egen domän till sin lilla kompis som inte ens kan säga vov eller ens bit :)

Nyligen: domäner, geometri, kryptering, minidator, otroligt, underverk

Idag har Lethal Weapon blivit tatuerad i örat

2007-08-01T11:32:00.001+02:00

Idag har lilla Fialotta, som egentligen heter Crazy Dragons Lethal Weapon, blivit tatuerad med blågrön färg i vänster öra. Naturligtvis protesterade jag högljutt när tatueraren menade att hunden skulle ha en sifferkod tatuerad i vänster öra och ingen drake som jag både beställt och var villig att betala överpris för. Efter att vi argumenterat, var och en för sin uppfattning, i en halvtimme kom vi överens om att hunden får en sifferkod i vänster öra och en drake på bröstet. Vi kallade därför in en sjuksköterska från närmaste djursjukhus som fick förbereda Fialotta inför den makalösa händelsen. Örat rengjordes och bröstet rakades och tvättades. Sedan gav hon min lilla vovve en spruta så att hon somnade. Därefter tog tatoomastern över och nålade in både nummer och drake. Sen gav sjuksköterskan min lilla Fia en ny spruta så att hon vaknade. Nu ligger hon på balkongen och sover en syndares sömn. Hon har pissat på sig två gånger och bajsat på golvet en gång. Märkligt nog tycks hon inte bry sig om att hon beter sig som en gris. Hon bara sover ... som en gris!

Nyligen: crazy dragon, djursjukhus, gris, lethal weapon, tatoo, tatuerare

En glad överraskning eller rena mardrömmen

2007-07-31T17:43:00.001+02:00

Det här med hundars förmåga att känna faran innan den anländer är rätt märkligt. Det gäller för övrigt inte bara hundar utan även fåglar, myror och termiter. Hundarna är dock mest märkvärdiga när det gäller att förutspå hemska olyckor som jordbävning, solförmörkelser och övriga kosmiska olyckors ankomst. Algot (den övre bilden) har utan att ha rådgjort med sin husse eller matte tagit på sig säkerhetsklassad flytväst och Fialotta (nedre bilden) har utan kunskap i astronomi börjat muttra mot söder vid middagstid varje dag. Det är inte utan förvåning man kan konstatera att Algot redan nu känner av den kommande katastrofen och att den lilla fialottan redan gör sig beredd på att ta ett nappatag med katastrofen som är i antågande. Hur det skall gå vet ingen. Men det bör observeras att Algot gjort sig beredd på det värsta medan Fialotta får hållas i band knutet kring skogens största gran för att inte skena iväg söderut redan idag. Vi människor står helt förundrade och fattar noll.

Nyligen: astronomi, jordbävning, klärvoajans, olyckor, solförmörkelse

Två doberman med två helt olika öden

2007-07-26T07:34:00.001+02:00

Det är lätt att skaffa hund, ibland alltför lätt. De flesta hundar får ett bra liv. Några få hundar får inget liv alls utan ett rent helvete på jorden. Idag tänkte jag skriva några rader om både och. Jag börjar med det bästa och avslutar med det sämsta.

OM ETT GOTT HUNDÄGARSKAP. Lek och allvar i en salig blandning!
Madeleine heter hon, tjejen alltså. Hennes hund är en doberman som heter Lina. Det här hundekipaget är det bästa man kan hitta på webben om man vill ha lite vägledning om hur kul det kan vara att ha hund och då i synnerhet med en stor doberman. Madeleine tillhör den grupp av hundägare som verkligen prövar alla möjligheter som gör tillvaron med en doberman till något utöver det vanliga. Naturligtvis är det inte alltid roligt. Ibland är det jobbigt att ha hund. Som de där dagarna när man måste ut och rasta hunden i det värsta ovädret oavsett om man är frisk eller sjuk. För att inte tala om hur jobbigt det kan vara när hunden kommer in i slyngelåldern och i princip inte gör något enda rätt. Som avslutning på det här stycket vill jag rekommendera alla blivande hundägare att titta in på Madeleines blogg om Lina. Blir man inte glad och nästan tårögd av den bloggen skall man nog inte ens tänka på att skaffa hund. Till Madeleines blogg kommer du om du klickar på Lina

- - - - - - -

Den döda hunden är inte identisk med den doberman texten handlar om

OM ETT DÅLIGT HUNDÄGARSKAP. Hunden skjuten mitt i skallen!
Tidigt på förmiddagen, lördagen den 9 februari 2002, chockades flera hundägare av ett makabert fynd i den skog där hundar och småbarn vistas dagligen. Polisen var redan på plats med vittnesförhör när undertecknad kom till platsen. Mitt på den stig som våra barn varje dag går för att komma till skolan låg en död hund, ensam, stel och med blodet fortfarande rinnande ur ett stort hål ur örat. Ett pistolskott rakt genom skallen; mitt på den stig där barn och vanliga hundägare går varje dag, på sin vandring genom livet. En vacker unghund av rasen Doberman, en hane, låg mitt på den stig som vi vandrar varje dag. Lämnad som ett avfall utan värdighet och saknad. Polisen, gripen av den övergivna hundens öde, vars skalle var genomskjuten från öra till haka i barnens skog och vi vanliga hundägare som torkade våra tårar och snöt vårt snor och förbannade den människa som utfört dådet.

Alla riktiga hundäger vet, att ett oåterkalleligt beslut en dag måste tas beträffande vovven. Vi har alla vidrört vovvens jordiska slut och den sista resan vår vän måste göra till hundarna Gud, Orion. För hundarna har sin egen gud som lyser på himmelen, stor och mäktig. Alla vi som älskar våra fyrbenta vänner har dock det gemensamt: Den sista resan vår hund måste göra, måste ske med värdighet. Att brutalt skjuta sin hund mitt i en tätort där ungarna från fridluftsdagis leker varje dag och där de äldre barnen varje dag går till skolan är som jag ser det, en oacceptabel ansvarslöshet. Det som dock är mest skrämmande är vapnet. Alla som har legala vapen vet att man inte får avlossa dessa inom tätbebyggt område, än mindre skjuta någon, vare sig människa eller djur. De flesta med legala vapen tillhör en skytteklubb eller ett jaktlag. Gemensamt för dessa är att de kan lagen om vapen. Den som sköt sin hund är någon som saknar vapenlicens och empati. Med andra ord: En bandit som borde få komma till helvetet när han dör!

Nyligen: bandit, barn, doberman, död, döda, dödas, empati, helvetet, hundägare, pistolskott, skolan, tätort, vapenlicens, vänner, värdighet

En Blackpool Suspicion är värd 35.000 kronor

2007-07-22T19:46:00.003+02:00

Efter incidenten med Saturnus överfall på Fialotta (se inlägg från den 20 juli 2007) har vi bestämt oss för att skaffa en ny valp av rasen Blackpool Suspicion (tuggar bäst som tuggar sist). Den första riktigt utförliga beskrivningen av rasen Blackpool Suspicions egenskaper gavs 1996 av nuvarande professor emeritus i Vilnius, Valdas Neris.

"En Blackpool Suspicion är ofta stridslysten och lättretad, men har hög intelligens och alltid redo när det är dags att arbeta. Blackpool Suspicion har bulldoggens envishet och ett mycket snabbt anfall med hög skicklighet. Han bryr sig inte om vad han själv får utstå utan det viktiga är vad han själv uträttar. Hans rörlighet skyddar honom och hans starka bett betyder ofta döden för motståndaren. Som jakthund störtar han sig direkt på järv och lo och sliter dem i stycken. Även den styvsinta vargen betvingar han och jagar honom till skogs."

Om Blackpool Suspicions korta historia: Valdas Neris fick 1967 uppgiften att leda avelsarbetet för att frambringa den nya rasen. Han började undersöka vilken hund som var far till fyra svarta kullsyskon från Pasvalys. Han kom fram till att fadern måste vara en strävhårig rödbrun terrier med svart sadel som stod i hundgården bredvid en vit argentinsk dogotik som var moder till valparna. Sannolikt var denna hanhund en tysk jaktterrier eller korsning mellan tysk och irländsk terrier. Blackpool Suspicion är i sin storlek och karaktär ungefär som Airedaleterriern. Något tyngre och betydligt vassare! Nu får gubbar och kärringar huka sig, för snart går bara Casper, Bianca, Nadia, Rex, Tyson och Maximus helt säkra i Dalby socken i Tveta härad! Skall det tuggas i Smålands Jerusalem så gäller "Tuggar bäst som tuggar sist" var det sagt!

Nyligen: airedaleterrier, dogo argentina, irländsk terrier, jaktterrier

Tryggare kan ingen vara än Fia med Casper

2007-07-21T06:43:00.000+02:00

Min förra hund Maia hade en vän som var henne kärare än någon annan hund. Idag har Fialotta fått terapi av denne väldige Casper som älskade Maia över allt på jorden. Nu har Casper lilla Fia som sin ”istället för”. Så mycket kärlek från Casper är det väl inte frågan om, det verkar mer som han tar henne under sitt beskydd eftersom hon luktar lite av Maias doft. Men Fialotta älskar den väldige lufsen som lufsar där bredvid henne som ett helst solsystem skulle göra om ett solsystem kunde vara hund.

Nyligen: doft, jorden, kär, leonberger, lukt, solsystem, terapi, vän, älska

Fia nerblodad runt skuldror, nacke och hals

2007-07-20T15:06:00.000+02:00

Idag under förmiddagen idag träffade jag goda vänner som var ute och rastade sin hund Saturnus. Eftersom min gamla hund Maia alltid gått bra tillsammans med Saturnus så släppte jag lös min väna lilla Fialotta för att hon skulle få stifta bekantskap med en riktig hund. Saturnus själv hade dock ingen större lust att visa sin bästa sida den här dagen. Helt plötsligt satt lilla Fia i käftarna på Saturnus och skrek som en stucken gris. Jag och Saturnus matte vräkte oss över honom för att få honom att släppa sitt dödliga grepp om valpens trådtunna kycklingnacke. Själv tappade jag helt förståndet och blev för ett ögonblick så skräckslagen att jag bara skrek rakt ut. ”Jag dödar honom, jag dödar honom.” Precis i det ögonblicket tappade Saturnus sitt grepp om valpen. Men innan jag och hans matte fått undan Fialotta fick han ett nytt tag om valpen.

Ungefär samtidigt fick jag tag i Saturnus båda framben och vräkte omkull honom och kopplade ett grepp där jag låste hans framben i kors. Nu var rollerna helt ombytta. Nu var det Saturnus som var i underläge. Valpen hade han tappat på vägen och nu var det Saturnus som gnällde. Det tro fan det eftersom låsningen kunde ha knäckt honom för tid och evigheter. I överenskommelse med Saturnus ägare åkte jag sedan till Djursjukhuset för inventering av Fialottas skador, eftersom hon var nerblodad på flera ställen runt skuldror, nacke och hals.

För att den här händelsen skall bringas till ett gott slut så kan jag säga att allt blod kom från Saturnus matte. Hon hade fått ett finger eller två i vägen för Saturnus i hans ambitioner att äta upp min lilla valp. På hemväg från Djursjukhuset tog Fia och jag vägen förbi brottsplatsen. Där var det nerblodat ordentligt på asfalten. Fia kom undan med blotta förskräckelsen och ”Bitsår, hud underhud” som det står på räkningen och skadeanmälan från Djursjukhuset. Så kan det gå för liten Fialotta!

Nyligen: djursjukhus, gris, kyckling, saturnus, skadeanmälan, vänner

Koppla hunden annars sparkar jag ihjäl den

2007-07-16T21:48:00.000+02:00

Idag hotade en sån där svensk medborgare, som man brukar säga när en svensk medborgare gripits i Somalia eller Marocko, att sparka ihjäl min hund om jag inte höll den kopplad. Den svenske medborgaren hade ett par minuter tidigare blivit angripen av min lilla hundvalp som hade hoppat och skuttat kring den svenske medborgaren. Idag förstod jag hur lätt det är att starta ett sånt där dårkrig som i slutändan leder till samma hemska barbari som det vi kan se på TV varje dag. Det behövs inte mycket mer än en pytteliten liten hundvalp som hoppar och skuttat kring en svensk medborgare någonstans i världen. Idag förstod jag hur lite det behövs för att starta krig. Är världen frisk eller bara ett dårhus?

Nyligen: barbari, hundhatare, hundälskare, krig, medborgare, svensk

En kamphund råkar ut för en mördarhund

2007-07-14T07:14:00.001+02:00

Nu har det hänt igen. Den godmodiga kamparhunden Maximus råkade igår ut för mördarhunden Fialotta som gjort sig mest känd för sin bestialiska metod att mörda paddor (se inlägget från den 1 juli 2007). Det är skrämmande att det finns så många mördare i dagens moderna samhälle. Idag finns det mördarceller (T-lymfocyter), mördarsniglar (Arion lusitanicus), mördarhundar (Canis familiaris terrorista) och så vidare i all oändlighet. När jag var liten fanns det bara vanliga mördare.

Det är märkligt att terrierhundar som Fialotta överhuvudtaget får gå lösa eftersom de sedan urminnes tider kallas rävsprängare. Förr trodde man att lottorna bar ner dynamit i rävgryten och sprängde både rävar och gryt i luften. Idag vet vi att rävarna sprängde helt på egen hand sedan fialottorna sålt dynamit till dem och pådyvlat rävarna att den explosiva varan bara var vanliga stearinljus. Rävarna som inte förstod avsikten tände därför på en dynamitgubbe när det var regnruskväder för att få lite mer ombonat i grytet med en rävsprängning som följd.

Därför manar jag till en nationell kampanj:
Stoppa all försäljning av sprängmedel till våra rävar!

Nyligen: gryt, kamphund, mördare, mördarhund, mördarsniglar, räv

Hemlig radarspaning och olika vågprinciper

2007-07-11T07:13:00.000+02:00

Igår tog jag lilla Fiakotta till Axamosjön, det stora innanhavet i norra Småland. Jag tänkte att hon skulle få stifta bekantskap med sjön nu när allmänheten äntligen fått tillträde dit. Sjön har tidigare varit en del av Camp Axamo där krigsmakten bedrivit hemlig radarspaning mot den lede Fi. Campen har tidigare inte kunnat upptäckas från spionsatelliter eftersom allt varit camouflerat så att det liknat ett zigenarläger. För att dölja sjön har 5 väldiga vågmaskiner utnyttjat superpositionsprincipen som har förmågan att addera två olika lösningar till en vågekvationen som innebär att två vågor som överlappar varandra i tiden och rummet kan förstärka eller släcka ut varandra. Axamosjön har från ovan sett ut som en del av Dumme Mosse. Det är mycket man inte känner till om alla hemligheter som militären haft om det land man bebott hela livet.

Nyligen: dumme mosse, hemligheter, krigsmakten, radarspaning

Maia in Memory

2007-07-10T17:03:00.000+02:00

Nyblivna hundägare informeras om mycket, men sällan om hur de ska fatta beslut kring sin hunds död. Hur gör man när den älskade hunden som varit en familjemedlem går bort? För en del människor är ritualer viktiga, andra skaffar en ny hund. En del vill ha både ritual och ny hund.

Nyligen: beslut, familjemedlemmar, hundägare, människor, ritualer

Idag har jag fattat ett betydelsefullt beslut

2007-07-09T09:29:00.000+02:00

Eftersom lilla Fia tycks ha en så härlig relation till vatten och sådant som flyter eller seglas på dess yta, har jag idag beslutat om hennes framtid. Man behöver inte gå i andras fotspår. Man kan faktisk bygga sin egen framtid om man bara får lite hjälp när man är liten. Idag skall den lilla sockerpullan påbörja sin utbildning till pirat. En feminin pirat med stora framtidsmöjligheter i en värld där ingen jämlikhet råder mellan de två könen. Fia kommer för övrigt att kallas Lotta Silver som pirat efter den välkände kapten Flints kvartermästare, Long John Silver.

Den stora fördelen för kvinnliga sjörövare är att de alltid undkommer att bli avrättade medelst arkebusering eller upphängda i en galge om det blir fasttagna av engelska flottan. Skulle de mot förmodan bli tagna av den svenska flottan blir de ofta utnämnda till kommendörer eftersom det i den svenska flottan råder en stor rädsla för vad JämO kan ställa till med … ni vet han eller hon som övervakar att kvinnor och män har lika rättigheter i arbetslivet.

Nu skall man inte skratta år detta betydelsefulla beslut jag fattat idag. Gör man det så har man nog aldrig hört talas om Mary Read eller Anne Bonnie. Och har man inte hört talas om Mary Read eller Anne Bonnie så har man uppenbarligen missat grundskolans historieundervisning.

Nyligen: anne bonnie, flottan, jämo, mary read, pirater, sjörövare

Regn och översvämning skapar kaos i Småland

2007-07-08T17:15:00.000+02:00

Idag har det varit en spännande dag, för idag har Fialotta på eget bevåg tagit magisterexamen i både frisim och fridyk. Med en elegans som en greyhound skulle ha häpnat inför kastade hon sig oförväget rakt ut i den strida Dunkehallaån för att ta ett nappatag med en flock gräsänder som makligt seglade förbi. Att ån är stridare än vanligt kan man läsa om och se på TV i både Rapport och Aktuellt. Efter det oräkneliga regnandet har snart sagt varje vattendrag i det mörka Småland blivit rent livsfarligt för alla och envar. Men att lite vatten över huvudet skulle skrämma en fox är bara en löjlig tanke. Det är Pang på Rödbetan som gäller i alla lägen.

Nyligen: greyhound, gräsand, magisterexamen, regn, segla, småland

Hundarna var skyddade i landskapslagarna

2007-07-05T14:53:00.000+02:00

På medeltiden, liksom idag, var hunden ett aktat djur, en trogen och värderad medlem i hushållet. Hundens liv var skyddat i svensk lag. Men alldeles som det var stor skillnad på människa och människa i detta det svenska privilegiesamhällets stora födelsesekel var det också skillnad på hund och hund. Hundarnas värld var lika ojämlik som de tvåbentas. I lagtexterna finns nämligen uppgifter om vilka bötessummor som skall erläggas om en hund blivit dräpt. Ett gott exempel är Södermannalagen från 1320-talet. Här skiljer man på fem sorters hundar:

Dräpt knähund (typ terrier & mops) kostade 24 ören
Dräpt mjöhund (typ vinthund) kostade 12 ören
Dräpt jakthund (typ stövare) kostade 12 ören
Dräpt vallhund (typ tervueren) kostade 12 ören
Dräpt gårdvar (typ dogg & mastiff) kostade 3 ören

Liksom i våra dagar var emellertid hundens storlek ingen garanti för att en liten knähund skulle vara beskedlig och snäll. Hundarna kunde vara synnerligen aggressiva mot främlingar. Enligt Östgötalagen skulle böter för dräpt knähund endast utbetalas om ägaren med ed kunde bekräfta att hunden aldrig bitit någon i benet. (Den garantin kan JAG inte ge!)

Vill du veta mer? Läs Dick Harrisons Jarlens sekel sidorna 303 - 307

Nyligen: böter, hushåll, jämlikhet, lagtexter, medeltiden, privilegier

Unga fröken Elin tänker röva bort en fox

2007-07-03T08:06:00.000+02:00

Den här unga fröken, som tidigare var Maias väninna, går och väntar på en liten doberman. Väntan har varit lång och är inte slut än och medan hon väntar stiftar hon bekantskap med liten Fialotta som är lika söt som en sockerbit ända tills hon biter unga fröken i tummen. Något blodvite uppstår dock inte eftersom Fia bidar sin tid i väntan på att bita en ung doberman i svansen till dess blodvite uppstår. En foxterrier kan alltid vänta på sitt byte. Envishet och uthållighet är vägledande för rasen :-)

Nyligen: blodvite, doberman, envis, fox, foxterrier, pinscher, uthållig

Mördarhund på jakt efter lämpligt byte

2007-07-01T10:02:00.001+02:00

Det är lite lustigt det här med att vissa hundar har epitetet mördarhund. Det verkar som väldigt få har öppnat käften på en Chihuahua och tittat in i gapet. Det är rätt stora tänder på en så liten hund. Man kan ju undra vad en sån liten rackarhund skall ha så stora tänder till. Kanske för att knäcka nötter med på julafton för att roa de små barnen som väntar på jultomten ankomst, eller till något annat. Kapsylöppnare till exempel.

Hunden på bilderna ovan går inte att använda som nötknäckare eller kapsylöppnare. Skälet är enkelt. Den här hunden har alltför bråttom för att ens tänka på någon liten fjuttnöt på julafton eller en pilsner. Det enda man kan använda den här hunden till är att bita ihjäl någon eller något. Dessutom är hunden autodidakt på paddor. Hunden vet hur dessa skall tas. Hon har nämligen gjort ett misstag och det kommer hon aldrig mer att göra om, i vart fall inte med paddor. Nu tar hon paddan i bakbenet och skakar den med en sådan kraft att delarna flyger runt hela socknen.

Nyligen: chihuahua, jakt, julafton, mördarhund, nötknäckare, paddor

Tiderna förändras men mönstret går igen

2007-06-30T06:32:00.001+02:00

Den väldiga Casper var min förra hund Maias allra käraste vän. I storlek var skillnaden mellan Casper och Maia ungefär som mellan jorden och månen. Nu har Fialotta fått träffa Casper. Skillnaden mellan hundarna är som synes ännu större. Fia är som en liten meteorit bredvid en planet, ett dammkorn utan större betydelse kan man tycka. Men om man ser de två hundarna ur ett kosmiskt perspektiv, så bör man nog utan vidare tänka på en dubbelstjärna, som inte är en alltför ovanlig konstellation mellan stjärnor. En vit dvärg som ivrigt skyndar sig runt sin röde herre.

Nyligen: jorden, kosmos, månen, planeter, solen, stjärnor, vänskap

Albert Einstein trollar med matematiken

2007-06-28T06:36:00.000+02:00

Eftersom Einstein är Fialottas pappa är det inte mer än rätt att visa ekvationen som gjorde honom världsberömd i hela stora vida världen. Under ett besök i Staffanstorp visade Einstein att han även kunde trolla med sina knän. Om det nu är så att någon besökare på den här bloggen också vill lära sig trolla så är det bara att klicka på ekvationen Fia=Mc^2

Nyligen: besökare, ekvation, staffanstorp, trolleri, världsberömd

Idag skall bortbytingen vaccineras

2007-06-27T08:42:00.000+02:00

Idag skall vi besöka veterinär Katarina Eliasson för vaccination och en grundkontroll. Det var så länge sedan jag hade valp att frågorna har staplats på hög. Hon kliar sig på ett sätt som jag inte minns att Maia gjorde. Det är alltså bäst att fråga doktorn om det är som det skall. Fia har i alla fall börjat äta som hon skall enligt de lärda. Å andra sidan finns det andra lärda som säger annat än de första så man får använda sitt förstånd när det blir motsägelser i hur en valp skall skötas på bästa sätt.

Nyligen: bortbyting, förstånd, klåda, motsägelser, vaccination

Philosophiae Naturalis Principia Mathematica

2007-06-27T07:05:00.001+02:00

26 juni, 2007

Om man beträffande Newton´s upptäckt av ljusets sammansättning skulle kunna säga att, om han ej gjort denna upptäckt omkring år 1669, skulle antagligen någon annan hava gjort den ett eller annat 10-tal år senare. Och om han vid samma tid, eller ännu tidigare, icke hade upptäckt differentialkalkylen, skulle säkert Leibniz´ upptäckt ändå hava kommit, måhända endast några år fördröjd. Men då det gäller Newtons Principia, attraktionslagens monumentum aere perennius, så kan man påstå, med en sannolikhet, som gränsar till visshet, att ingen annan människa någonsin skulle kunnat hava författat ett dylikt verk, om Newtons arbete hade uteblivit.

Med all säkerhet skulle själva gravitationslagen hava blivit funnen och formulerad även utan Newton, och en eller annan skulle i sinom tid hava uppträtt och härur härlett Kepler´s lagar och planeternas rörelse, en annan skulle hava funnit att även kometernas banor härur kunna härledas, en tredje skulle hava visat att planeternas massor på detta sätt kunna bestämmas, en fjärde att jordklotets avplattning härav är en nödvändig följd, en femte att vårdagjämningens precession är en konsekvens ur gravitationslagen, en sjätte hade förklarat ebb- och flodfenomenen, en sjunde kunde måhända visa hur man ur ett fåtal observationer på jordens yta är i stånd att beräkna en komets eller planets bana kring solen, en åttonde, säkerligen icke utan hjälp av ett dussintal andra astronomer, skulle med mycket möda hava härlett och förklarat månens rörelse kring vår jord. Tid efter annan skulle måhända någon stor man hava uppträtt, som kunnat förklara två eller tre av dessa fenomen på en gång. Men att i ett slag härleda alla dessa företeelser ur en enda enkel lag, att förklara såsom genom ett trolleri alla svåra gåtor som mänsklighetens visaste män förgäves grubblat på i nära två tusen år och samtidigt ge en begriplig uppfattning av hela universum - det är ej förbehållet en vanlig dödlig.

Nyligen: einstein, newton, principia mathematica, relativitetsteorin

En liten valp i familjens trygga sköte

2007-06-27T07:04:00.001+02:00

26 juni, 2007

Se så söt hon är den lilla foxterriervalpen i Kerstins famn. Bilden är så fridfull att den minner om en annan tid, när en familj ömt vårdade en nykomling till värden i en oansenlig krubba. På den tiden kallades de tre besökarna för vise och stjärnan blänkte så vackert på himmelen. Men som det alltid är i den värld vi bebor, så kan bilder ljuga värre än en fiskargubbe från Rumshamn. Vad man inte kan se är vad som händer ögonblicket efter att fotografen låtit exponerat sin kamera, då valpen med sina sylvassa tänder tar en rejäl tugga av sin ömma vårdarinnas pekfinger och skrämmer slag på den unge gossen i förgrunden och fick den sköna valkyrian i bakgrunden att skrika som besatt av ren skräck.

Nyligen: besatt, fiskargubbar, foxterrier, rumshamn, skräck, valkyria

Casper Leonberger besökte fröken Fia

2007-06-27T07:03:00.001+02:00

23 juni, 2007

Det är synd att hundar inte kan skriva. Det hade varit mycket enklare om de själva kunde nedteckna sina minnen, utan att behöva använda oss människor till att minnas, vi som knappt minns vad som hände för fem minuter sedan, än mindre om sånt som hände för flera dagar sedan, då vi fick storfrämmande där ute på landet lite norr om Huskvarna.

Casper kom för några dagar sedan dragande på sin matmor (som inte hade kört rätt trots att hon fått en bra vägbeskrivning). Efter att ha fått lite telefonsupport kom de så äntligen rätt och fick se lilla Fialotta för första gången. Att Casper inte fattade att den lilla vita mikroben var den nya tjejen som han måste dras med så småningom, i stället för Maia, är inte underligt att förstå eftersom Fia var mindre än Caspers vänstra framtass. Sedan vi människor ätit jordgubbar och druckit kaffe gick vi i samlad tropp till Maias grav. Elisabeth, Caspers matmor, hade gjort en underbar liten hjärtesak som hon ville att Maia skulle ha med på sin evighetsresa. Det var ett litet silverhjärta med en hårtofs, från Caspers svans och bröst, med ett ett kort snöre med fem knutar som stod som symbol för alla de fem åren som Casper och Maia ändå fick tillsammans.

Nyligen: grav, hjärtesak, jordgubbar, kaffe, leonberger, minnen

Att ta sig rätten att vara trött

2007-06-27T07:01:00.000+02:00

21 juni, 2007

Den sista tiden har varit en pärs för fler än en. Gubben på bilden la sig helt sonika på golvet och somnade tvärt och valpen blev så trött på den sovande gubben att den lade sig ovanpå och somnade den med. Den ende som vid tillfället var vaken, var gubbens hustru och valpens nya matmor, som tyckte att latmaskarna skulle förevigas med en bild som visar den moderna hundägarens brist på ansvar för hunduppfostran.

Nyligen: gubbar, hundägare, latmaskar, sova, uppfostran, valpar

Jag hade en gång en hund

2007-06-27T06:59:00.000+02:00

19 juni, 2007

Nyligen: ensam, foxterrier, humör, hund, irish terrier, päls, terrier