Casper Leonberger besökte fröken Fia

23 juni, 2007

Det är synd att hundar inte kan skriva. Det hade varit mycket enklare om de själva kunde nedteckna sina minnen, utan att behöva använda oss människor till att minnas, vi som knappt minns vad som hände för fem minuter sedan, än mindre om sånt som hände för flera dagar sedan, då vi fick storfrämmande där ute på landet lite norr om Huskvarna.

Casper kom för några dagar sedan dragande på sin matmor (som inte hade kört rätt trots att hon fått en bra vägbeskrivning). Efter att ha fått lite telefonsupport kom de så äntligen rätt och fick se lilla Fialotta för första gången. Att Casper inte fattade att den lilla vita mikroben var den nya tjejen som han måste dras med så småningom, i stället för Maia, är inte underligt att förstå eftersom Fia var mindre än Caspers vänstra framtass. Sedan vi människor ätit jordgubbar och druckit kaffe gick vi i samlad tropp till Maias grav. Elisabeth, Caspers matmor, hade gjort en underbar liten hjärtesak som hon ville att Maia skulle ha med på sin evighetsresa. Det var ett litet silverhjärta med en hårtofs, från Caspers svans och bröst, med ett ett kort snöre med fem knutar som stod som symbol för alla de fem åren som Casper och Maia ändå fick tillsammans.

Nyligen: grav, hjärtesak, jordgubbar, kaffe, leonberger, minnen