Himmel så många fårskallar det finns i Dalby

Idag träffade jag ett sällskap fårskallar som var ute på promenad med sina hundar. Som det alltid är med får så fanns det två svarta får. Jag slängde in min lilla Fialotta i bilen för att hon inte skulle kunna smitta fårskallarnas hundar med kennelhosta. En av fårskallarna tittade på de andra och log med hela ansiktet samtidigt som han liksom i förbigående frågade rakt ut i luften: ”Tror ni som jag att den där lilla hunden är sjuk eller kanske rent av lam och inte kan gå?” Jag skrattade jag med när jag svarade att min lilla hund faktiskt var sjuk i kennelhosta och att jag slängde in henne i bilen för att hon inte skulle smitta era fina hundar eftersom hon redan sänkt den största hunden i Dalby med sin smitta. Det får liksom räcka med att Fialotta orsakat ett manfall i socknen. Två vore en för mycket. Ett av de svarta fåren tittade på mig med kritiska ögon och frågade mig retsamt vad kennelhosta var för något samtidigt som fårskallens hund fick ett hostanfall så den nästan storknade.

Jag frågade vad det var med fårskallens hund och fick svaret att det var torrhosta och att hunden brukade hosta upp slem och ibland spydde. Troligtvis hade hunden fått i sig något menade den svarta fårskallen och sa att hunden skulle ställas ut om några dagrar. När jag påpekade att fårskallens hund också hade kennelhosta men troligtvis inte samma som min hund eftersom de tidigare inte träffats. Vadå kennelhosta? Jag sa ju att den fått i sig något. Som den förståndige man jag är så frågade jag om fårskallen ville fundera på just ordet kennelhosta och fundera vidare på varför det heter kennelhosta och inte torrhosta. Sen lämnade jag sällskapet och körde vidare i livet och funderade lite över hur det är ställt i huvudet på fårskallar som tror att hunden hostar upp slem när det är torrhosta. Ibland är det viktigt med semantiken. Men va fan bryr jag mig om hundutställningar. Jag har ju foxen Fialotta att ta hand om!

Nyligen: fårskallar, kennelhosta, lam, sjuk, smitta, socken, torrhosta