Fialotta har gått genom isen. Hon gick ut på isen trots att jag skrek STANNA ... FÖR HELVETE. Nåväl, i stället för att försöka rädda min hund så tog jag upp kameran för att föreviga hennes kamp för livet. Till sist kom hon upp på torra land för egen maskin som man kan se på bilden ovan. Naturligtvis höll jag koll på hennes situation om ifall. Men som alla vet så skyr bränt barn elden. Samma sak borde det vara med hundar och isar. Har Fialotta gått genom isen en gång så borde hon tänka sig för nästa gång hon går ut på isen om husse skriker STANNA.
Läs även andra bloggares åsikter om:
fotografera, foxterrier, helvete, hundar, kamera, livet
2 kommentarer:
jag hade en liten dvärgshnauser när jag var yngre som hette lejdogs silverup kim. han gick bort för 5 år sedan då han gick ut på isen i våran damm i stugan i april. i ena enden av dammen kom det in vatten så där var det ju öppet. lilla kim gick för nära kanten och ramlade i och eftersom det var strömt i dammen så åkte han under isen och vi fick tyvärr inte upp han igenn. inte förän när isen hade släppt helt i hela dammen några veckor senare kunde vi plocka upp honom och begrava han. han blev 5 år gammal. en liten bushund med så mkt liv i. det var inte många sekunder han kunna hålla sig lugn:) jag minns honom som den lilla solstrålen som älskade livet och som gjorde våra liv fartfyllde. :)
Det är alltid förfärligt sorgligt när ens hund går ur tiden. Men livet måste gå vidare, helst med en ny hund :-)
Skicka en kommentar