Idag under förmiddagen idag träffade jag goda vänner som var ute och rastade sin hund Saturnus. Eftersom min gamla hund Maia alltid gått bra tillsammans med Saturnus så släppte jag lös min väna lilla Fialotta för att hon skulle få stifta bekantskap med en riktig hund. Saturnus själv hade dock ingen större lust att visa sin bästa sida den här dagen. Helt plötsligt satt lilla Fia i käftarna på Saturnus och skrek som en stucken gris. Jag och Saturnus matte vräkte oss över honom för att få honom att släppa sitt dödliga grepp om valpens trådtunna kycklingnacke. Själv tappade jag helt förståndet och blev för ett ögonblick så skräckslagen att jag bara skrek rakt ut. ”Jag dödar honom, jag dödar honom.” Precis i det ögonblicket tappade Saturnus sitt grepp om valpen. Men innan jag och hans matte fått undan Fialotta fick han ett nytt tag om valpen.
Ungefär samtidigt fick jag tag i Saturnus båda framben och vräkte omkull honom och kopplade ett grepp där jag låste hans framben i kors. Nu var rollerna helt ombytta. Nu var det Saturnus som var i underläge. Valpen hade han tappat på vägen och nu var det Saturnus som gnällde. Det tro fan det eftersom låsningen kunde ha knäckt honom för tid och evigheter. I överenskommelse med Saturnus ägare åkte jag sedan till Djursjukhuset för inventering av Fialottas skador, eftersom hon var nerblodad på flera ställen runt skuldror, nacke och hals.
För att den här händelsen skall bringas till ett gott slut så kan jag säga att allt blod kom från Saturnus matte. Hon hade fått ett finger eller två i vägen för Saturnus i hans ambitioner att äta upp min lilla valp. På hemväg från Djursjukhuset tog Fia och jag vägen förbi brottsplatsen. Där var det nerblodat ordentligt på asfalten. Fia kom undan med blotta förskräckelsen och ”Bitsår, hud underhud” som det står på räkningen och skadeanmälan från Djursjukhuset. Så kan det gå för liten Fialotta!
Ungefär samtidigt fick jag tag i Saturnus båda framben och vräkte omkull honom och kopplade ett grepp där jag låste hans framben i kors. Nu var rollerna helt ombytta. Nu var det Saturnus som var i underläge. Valpen hade han tappat på vägen och nu var det Saturnus som gnällde. Det tro fan det eftersom låsningen kunde ha knäckt honom för tid och evigheter. I överenskommelse med Saturnus ägare åkte jag sedan till Djursjukhuset för inventering av Fialottas skador, eftersom hon var nerblodad på flera ställen runt skuldror, nacke och hals.
För att den här händelsen skall bringas till ett gott slut så kan jag säga att allt blod kom från Saturnus matte. Hon hade fått ett finger eller två i vägen för Saturnus i hans ambitioner att äta upp min lilla valp. På hemväg från Djursjukhuset tog Fia och jag vägen förbi brottsplatsen. Där var det nerblodat ordentligt på asfalten. Fia kom undan med blotta förskräckelsen och ”Bitsår, hud underhud” som det står på räkningen och skadeanmälan från Djursjukhuset. Så kan det gå för liten Fialotta!
Nyligen: djursjukhus, gris, kyckling, saturnus, skadeanmälan, vänner
4 kommentarer:
Är man ägare av en terrier så får man räkna med diverse kontroverser. Å det är bra att valpisen får lära sej veta hut. Men inte på ett sånt brutalt sätt.Sånt händer i ett nafs. Mindre än en bråkdels sekund. Typ en microsekund.Sånt råder man inte över. Då är det den uråldriga tanken som styr. Som hundägare blir man helt perplex och man handlar i ren panik.Självklar gör man det. Konstigt om man inte gjorde det.
Fialotta får hålla sej till Casper helt klart. Han är ju van vid Maia.
Den stora lunsen vet ju vad som gäller.
Kramisen!
Men en vuxen hanhund som ger sig på en valp är inte riktig navlad, om jag får säga min mening. Inte riktigt navlad eller också på väg att bli väldigt gammal och väldigt senil.
Jag har alltid en snara och ett kort bollträ i ryggsäcken. Vid två tillfällen har det räddat den häst och hund som jag färdats med då schäfer och leonberger attackerat.
Hej Max!
Har försökt att ringa för att höra hur lilla valpen mår, men hittar inget telefonnummer till er. Hör av dej så att jag får höra hur det blev med henne. Vill gärna förklara varför det blev så här
Hälsningar Saturnus matte
Måste få hålla med Blackout. En vuxen hund som ger sig på en valp måste helt klart ha missuppfattat något elementärt i hundars språk. En terrier tål nog ganska hårda uppfostringsmetoder - det verkar ligga i terriers natur att tämligen kraftfullt vägleda de små avkommorna så ungdomarna brukar ta ganska hårda nypor med viss ro (och ofta mana till extra energi för att reta den "tillfälliga morsan"...:-)).
Men en vuxen hund som ANFALLER en valp....... Skulle vara väldigt intressant att veta hur Matte uppfattade incidenten. Hon känner ju sin hund och hann kanske avläsa hanhundens misstag.
Det trista med valpar som blir attackerade av äldre hundar är att de framledes kan läsa av andra hundar fel och "anfall är bästa försvar".
Bra att Fialotta har fler snälla hundvänner som kan leda henne rätt på livets hundbana.
Annika (o Duffy o resten av menageriet).
Skicka en kommentar