tisdag 22 december 2009

GOD JUL och MERRY CHRISTMAS



Frågar man människor man möter om de tror på Tomten, så ler de lite och svarar alltid nej. När jag frågar om Tomten aldrig kommer till dem på julen svarar de alltid jo. Visst är det märkligt. Ingen tror på Tomten trots att han kommer på besök varje julafton. Eftersom folk har en sån kluven inställning till Tomten har jag gjort ett bildspel, ett litet potpurri, med det bästa som Viktor Rydberg, Harald Wiberg och Jussi Björling någonsin gjort. Ledmotivet är naturligtvis att Tomten finns och att han alltid kommer på besök den där natten när - midvinternattens köld är hård och stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Endast tomten är vaken när husfolket sover sin djupaste sömn :)



Tomten var en slags skuggbonde med övernaturliga krafter som såg till att gården har lycka med sig. Han visade sig ogärna, men beskrivs som en äldre man och mindre än människor (exakt hur liten varierar), ofta med vitt skägg, grå kläder och röd luva. Det var viktigt att hålla sig väl med honom och inte förarga honom på något sätt. Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst. Framför allt vakade han över djuren i stall och lada. Som tack för hans arbete gav man tomten en skål gröt. Enligt en senare tradition skulle han vara särskilt förtjust i risgrynsgröt (sötgröt), som därför även kallas tomtegröt. Till sägner om tomten hör hur han i vrede dräper en ko när han inte får en klick smör i sin gröt, eller hur han belönas med nya kläder, vilka dock gör att han anser sig för fin för att fortsätta med sitt arbete. Det säger även något om bondesamhällets värderingar att tomten, gårdens skyddsväsen, är en man, medan skogsrået, vildmarkens skyddsväsen, är en kvinna.

Tomten har en del gemensamt med vättarna. Båda hör till oknyttens skara och sades exempelvis hålla till under vårdträdet, och gårdsvätten är ett annat namn på tomten. I de isländska sagorna talas det om landvättar som man inte fick skrämma bort för att lyckan skulle fly bygden, och som med mycket annat i folktron kan man se tomten som en del av den fornnordiska religionen som kvarlevt synkretiskt med kristendomen. Den heliga Birgitta Birgersdotter varnar på två ställen i sina uppenbarelser för att hedra tomtegudar (tompta gudhi). Liknande varningar utfärdas i äldre predikosamlingar och bibelkommentarer.

Läs även andra bloggares åsikter om Tomten:
, , , , , , , , , , , , ,
.

söndag 2 augusti 2009

Fialotta möter en helt ny erfarenhet på södra stambanan



Nu är det en kort semester från resten av semestern. Det viktigaste som hänt den senaste tiden är att Fialottas mod och dådkraft testats på södra stambanan. Dådkraft kan enklast förklaras med hundens förmåga att övervinna rädsla. Eller med fler ord: Begreppet dådkraft kan närmast förklaras med hundens förmåga att övervinna rädsla. En hund som inte visar rädsla i en viss situation har inte nödvändigtvis god dådkraft. För att bedöma dådkraften måste hunden först bli rädd! En hund som trots en viss rädsla går fram och undersöker det som uppfattas som farligt visar däremot prov på dådkraft. Behöver jag skriva att Fialotta fick VG?

Läs även vad andra bloggares anser om:
, , , ,
.

onsdag 10 juni 2009

En proletär visa om Tusen bitar till Fröken Fialotta

Nala och Fialotta


Jag hade en gång en hund, det var inte så värst länge sedan. Det var en hund som jag älskade mer än något annat här på jorden. Hunden hette Maia och var en irländsk terrier som var röd i både päls och humör. Så blev hunden sjuk och jag blev ensam i den djupaste förtvivlan. Trots all bedrövelse blev det en ny terrierhund som fick namnet Fia, men kallas för Fröken Fialotta Carleman. Det är om denna nya lilla hund, som den här bloggen handlar. I klartext betyder det att Fialotta klarat sig från mentala skador efter det omtalade övervåldet från den stora hunden som tidigare omtalats. Med andra ord: Det kommer fortsättningsvis att kunna skrivas en hel del om den lilla foxterriern Fias öden och äventyr.

Läs även andra bloggares uppfattning om hundlivet:
, , , ,
.

tisdag 26 maj 2009

Hundägaren har ett strikt ägaransvar som styrs av lagen

Med anledning av att min lilla Fialotta blev överfallen och söndertuggad av en rubbad madams Rhodesian Ridgeback



Bakom varje bild i det här inlägget ligger en annan bild som illustrerar Fialottas hemska upplevelse. Klicka på bilderna!


Om lagstiftarna skapar en lag som regleras av en massa andra lagar blir lagen tandlös en farlig lag som skapar ociviliserade prejudikat. Det finns en övertro på den nya Lagen om tillsyn över hundar och katter. De flesta hundägare tror att den nya lagen kan och skall ge dem stöd. Lagen är tyvärr dock helt verkningslös och därför kopierar jag en aktuell händelse rakt av utan hänsyn till att bli uppfattad som tjatig.



Jag var medvetet förtegen i mitt förra inlägg om vilken den stora hunden var, som bet sönder Fialotta. Jag nämnde ingenting om vilken ras det var frågan om och jag nämnde ingenting om dess ägare. Jag tar idag bladet ur munnen sedan jag tillsammans med min lilla hund besökt hundägaren med ett förslag om att vi skulle dela Fifty Fifty på den slutgiltiga summan för Fialottas skador sedan försäkringsbolaget betalat det mesta. Anledningen till mitt förslag var att de bitskador hennes hund varit orsaken till, var avsevärt allvarligare än vad jag, vid min skadeinventering först uppfattat och att kostnaderna var betydligt högre än jag först kunde föreställa mig.



Mitt förslag var inte ett skamligt förslag eftersom lagen om tillsyn över hundar är glasklar. Det var hennes Rhodesian Ridgeback som bet min foxterrier Fialotta. Jag klargjorde för ägarinnan på vilken nivå den nuvarande kostnaden låg på och att det kanske skulle komma tillägg för de två återbesöken som är planerade (dränage och stygnen). Jag informerade henne även om att jag exkluderade medicinerna och att försäkringsbolaget enligt djursjukhuset beräkningar kommer att betala cirka 1400 kronor. Kvar återstår en summa på ungefär 1000 kronor som jag föreslog att vi skulle dela på, vilket skulle vara en hederlig deal!

Ägarinnan och hennes hundar

Ägarinnan förhöll sig helt kallsinnig till mitt förslag och gav mig en kommentar om att "det där kan du bara drömma om". Jag hotade då med att polisanmäla händelsen om hon vägrade betala hälften av de faktiska kostnaderna. Naturligtvis blev jag förbannad men informerade henne ändå om att jag återkommer när alla siffror är klara. Har hon inte kommit på bättre tankar till dess blir det, utan snack, en polisanmälan.

Ett strikt ägaransvar: Det ansvar som hundägaren har för sin hund regleras i lagen om tillsyn av hund och katt. När det gäller hundar finns det bestämmelser om ett strängare ansvar. En hundägare har ett så kallat strikt ansvar för de skador som orsakas av hunden. Detta innebär att ägaren ansvarar för skada även fast han inte varit vårdslös. Också annan som har hand om hunden bär ett sådant ansvar. Såväl hundens ägare som den som mottagit hunden för vård skall oberoende av vårdslöshet ersätta skada som hunden orsakar. Den som till exempel använder hunden eller som fungerar som fodervärd, har tillsammans med ägaren ett strikt ansvar.

Hundägare är ersättningsskyldiga om hunden orsakat skada

Lagen om tillsyn över hundar: En skada som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan Strikt ansvar gäller enligt tillsynslagen för den som äger en hund, vilket innebär att alla skador som orsakas av hunden skall ersättas av ägaren oavsett vem som är vållande. I princip råder alltså omvänd bevisbörda för skador som orsakas av hund; den skadelidande behöver inte bevisa att den som håller hunden har gjort fel för att ha rätt till ersättning för skadorna.

Läs även andra bloggares åsikter om puckade hundägare:
, , , , , , , , , ,
.

måndag 25 maj 2009

Idag fyllde Max år och Fialotta fick ordentligt med stryk

På Djursjukhuset

Min förra hund var en irländsk terrier som hette Maia. Hon växte upp med sju stora rottweiler och ett gäng andra hundar av olika storlek och kulör. Maia fick gå i en hård skola när hon var liten och blev en tuff liten krabat på 14 kilo när hon blev vuxen. Som minstingen i gänget fick hon tidigt lära sig att ta för sig av livets överdåd av äventyr. Under hela sitt liv var min irländare Maia ovanligt tålig mot valpar och unghundar och beskyddade dem om något eventuellt hot skulle dyka upp. Sista gången det hände var en vecka innan hon avlivades.

Fialotta som bara väger 8 kilo är en rätt vek liten bjäbba som testar sin omgivning, precis så där som alla valpar och unghundar gör, för att hitta sin plats i tillvaron. Jag har alltid skrattat när Fialotta blivit tillrättavisad av Maias gamla kompisar, eftersom jag alltid varit trygg med stabila surkärringars metoder i uppfostringssyfte. Så gjorde jag även i dag när den stora hunden satte Fialotta på plats. Jag skrattade fortfarande när Fialotta med kutig rygg och med svansen mellan benen ängsligt drog sig undan. Lite stryk har ingen unghund mått dåligt av.

När jag några minuter efter den stora hundens hårdhänta fostran såg att Fialotta blödde slutade jag skratta. Orolig blev jag inte, eftersom blodvite kan uppstå i hundarnas värld såväl som i människans värld. Lite mer orolig blev jag när jag upptäckte att blodet kom från ett djupt hål i bröstet. Jag beslutade mig därför att åka till närmaste djursjukhus för att låta en djurläkare titta på skadan. Ännu mer orolig blev jag när vi på sjukhuset upptäckte ännu ett djupt hål i Fialotta. Det blev sövning och operation för Fröken Fialotta och dränage både upptill och nertill.

Bitskador och dränage

Säga vad man vill om saken. Aldrig hade jag ens i min vildaste fantasi kunnat drömma om att den stora hunden som jag känt i fyra fem år, skulle kunna skada min lilla hund så pass att det resulterade i operation och sjukskrivning och ännu mindre att det här skulle kunna inträffa på min födelsedag. Ännu mindre att kostnaden för hela kalaset skulle gå på mer än 2.000 kronor. Slutsatsen blir att den stora hunden får hålla sig på avstånd hädanefter. Någon upprepning av den stora hundens bitska och hårdhänta uppfostringsmetoder lär det inte bli eftersom jag, när jag blir arg, är en betydligt farligare motståndare än vad min lilla foxterrier är, ens om hon blir arg. Sent, men inte för sent, skall syndaren vakna.

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedagar:
, , , , ,
.

tisdag 7 april 2009

Igår fyllde Fröken Fialotta Fox Terrier Carleman två år

Fialotta dagen efter

Idag är Fröken Fialotta Carleman trött. Efter att ha ätit ett helt paket med färsk kalvsylta har även en foxterrier rätt att vara trött dagen efter. Eftersom hon ännu inte blivit myndig fick hon ingen sprit att skölja ner syltan med. Det gick dock bra med vanligt vatten som har den kemiska formeln H2O, där H2 står för två väteatomer, och O för en syreatom (!!!)

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , , , ,
.

söndag 5 april 2009

Om vanföreställningar från folk som borde veta bättre

Om poliker som skriver strunt

Det finns få företeelser som upprör mig så mycket som när folk kallar vissa hundraser för kamphundar eller till och med för mördarhundar. Allra värst är när folk som borde veta bättre vidmakthåller misstaget om att vissa hundar av Staffordtyp skulle vara värre än andra. Det två hundarna i det här bildspelet borde visa alla fördomsfulla idioter att Nala (American Staffordshire Terrier), trots att hon bara är en valp, är betydligt starkare och tyngre än foxterriern. Ibland är Nala lite för ivrig under leken och välter omkull min foxterrier så att det står härliga till. Foxterriern kommer hela tiden i underläge, vilket vem som helst kan konstatera som ser bildspelet. Vad som dock inte kom med i kameran är de korta ögonblicken då foxen härsknade till. Då var det ett himla gnäll och tjafs från amstaffen Nala. Till sist kan bara konstateras att de två hundarna trivs med varandra som om de vore syskon från samma kull.

Slutligen kan den intresserade läsa vidare om hur problemet med farliga kamphundar i Stockholmsförorten Skarpnäck egentligen befanns vara då det begav sig. Av en vandringsmyt om kamphundar som attackerade poliser blev bara en ynka tummetott. Läs ärende § 291 ... KLICKA HÄR

Läs även andra bloggare har för åsikter om:
, , , , , , ,
.

lördag 7 februari 2009

Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår ...



Pojkarne av Anna Maria Lenngren "Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går, då oskulden och friden tätt följde mina spår, då lasten var en häxa, och sorgen snart försvann; då allt utom min läxa jag lätt och lustigt fann" är en lustig omskrivning av det helvete som många barn fick utstå på den tid det begav sig. För på den tiden var det få som lade sig i vad som hände mellan skål och vägg hos farstugrannen.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , ,
.

torsdag 29 januari 2009

En hund sökte sig till Gamla Hjelmseryds kyrkas sakristia

Till Stiftelsen Hjelmseryds Prästgård

Jag fick ett mejl från min älskade församling, Hjelmserydsstiftelsen, som gjorde mig så lycklig att jag nästan föll i gråt eftersom jag älskar alla hundar, oavsett ras! En tax hade sökte sig till Gamla Hjelmseryds kyrka.

Hej Max! Måste berätta vad som hände i söndags. En from och glad taxvalp med reflexväst men utan ägaruppgifter snurrade runt kyrkan i G:a Hjelmseryd strax före högmässan och gjorde allt för att komma in. Först kom han in i vapenhuset, lite senare var han och sprang runt i sakristian. Ingen visste vems han var, och vi ville inte att han skulle bli överkörd på stora vägen. Lyckligtvis kom Sofia N på vem ägaren var, och Nilssons ringde under mässan till dem, och de kom och hämtade den. Elis gjorde en stor insats i att lyckas fånga in hunden - sprang efter den i ett dike, och blev så smutsig att han måste byta byxor. I psaltarpsalmen vi använde i Högmässan den dagen står det: "Herre, du hjälper både människor och djur"! Varma hälsningar från Kristina.



Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav. Herre, du hjälper både människor och djur. Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt. De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Originaltexten ur Psaltaren 36:6-10)

Läs även andra bloggares åsikter om hundar i kyrkan:
, , , , , ,
.

torsdag 15 januari 2009

VARNING! Reviderad version av det gamla bildspelet




Bildspelet här ovanför, om en terriers sista dag, kan av vissa upplevas som ohyggligt. För oss som var med den där dagen kan jag bara säga att den började som en underbart vacker morgon och slutade i en sorg helt utan motstycke. Jag har fortfarande mardrömmar om den här dagen.

Jag minns när min irländska terrier Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och fjollhundar. Fjollhundar var såna där hundar som överbeskyddades av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var som ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar, unghundar eller till och med valpar närmade sig.

Under en period i slyngelåldern kom min hund till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för Maia beteende, som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var mer än lovligt tuff mot sina kompisar.



Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa: "Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min älskade lilla Maia. Men det var en tid för länge länge sedan".

Läs även andra bloggares åsikter om att ha hund:
Taggar: , , , , , ,
.