Hundägaren har ett strikt ägaransvar som styrs av lagen

Med anledning av att min lilla Fialotta blev överfallen och söndertuggad av en rubbad madams Rhodesian Ridgeback



Bakom varje bild i det här inlägget ligger en annan bild som illustrerar Fialottas hemska upplevelse. Klicka på bilderna!

Om lagstiftarna skapar en lag som regleras av en massa andra lagar blir lagen tandlös en farlig lag som skapar ociviliserade prejudikat. Det finns en övertro på den nya Lagen om tillsyn över hundar och katter. De flesta hundägare tror att den nya lagen kan och skall ge dem stöd. Lagen är tyvärr dock helt verkningslös och därför kopierar jag en aktuell händelse rakt av utan hänsyn till att bli uppfattad som tjatig.



Jag var medvetet förtegen i mitt förra inlägg om vilken den stora hunden var, som bet sönder Fialotta. Jag nämnde ingenting om vilken ras det var frågan om och jag nämnde ingenting om dess ägare. Jag tar idag bladet ur munnen sedan jag tillsammans med min lilla hund besökt hundägaren med ett förslag om att vi skulle dela Fifty Fifty på den slutgiltiga summan för Fialottas skador sedan försäkringsbolaget betalat det mesta. Anledningen till mitt förslag var att de bitskador hennes hund varit orsaken till, var avsevärt allvarligare än vad jag, vid min skadeinventering först uppfattat och att kostnaderna var betydligt högre än jag först kunde föreställa mig.



Mitt förslag var inte ett skamligt förslag eftersom lagen om tillsyn över hundar är glasklar. Det var hennes Rhodesian Ridgeback som bet min foxterrier Fialotta. Jag klargjorde för ägarinnan på vilken nivå den nuvarande kostnaden låg på och att det kanske skulle komma tillägg för de två återbesöken som är planerade (dränage och stygnen). Jag informerade henne även om att jag exkluderade medicinerna och att försäkringsbolaget enligt djursjukhuset beräkningar kommer att betala cirka 1400 kronor. Kvar återstår en summa på ungefär 1000 kronor som jag föreslog att vi skulle dela på, vilket skulle vara en hederlig deal!



Ägarinnan förhöll sig helt kallsinnig till mitt förslag och gav mig en kommentar om att "det där kan du bara drömma om". Jag hotade då med att polisanmäla händelsen om hon vägrade betala hälften av de faktiska kostnaderna. Naturligtvis blev jag förbannad men informerade henne ändå om att jag återkommer när alla siffror är klara. Har hon inte kommit på bättre tankar till dess blir det, utan snack, en polisanmälan.

Ett strikt ägaransvar: Det ansvar som hundägaren har för sin hund regleras i lagen om tillsyn av hund och katt. När det gäller hundar finns det bestämmelser om ett strängare ansvar. En hundägare har ett så kallat strikt ansvar för de skador som orsakas av hunden. Detta innebär att ägaren ansvarar för skada även fast han inte varit vårdslös. Också annan som har hand om hunden bär ett sådant ansvar. Såväl hundens ägare som den som mottagit hunden för vård skall oberoende av vårdslöshet ersätta skada som hunden orsakar. Den som till exempel använder hunden eller som fungerar som fodervärd, har tillsammans med ägaren ett strikt ansvar.



Lagen om tillsyn över hundar: En skada som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan Strikt ansvar gäller enligt tillsynslagen för den som äger en hund, vilket innebär att alla skador som orsakas av hunden skall ersättas av ägaren oavsett vem som är vållande. I princip råder alltså omvänd bevisbörda för skador som orsakas av hund; den skadelidande behöver inte bevisa att den som håller hunden har gjort fel för att ha rätt till ersättning för skadorna.

Läs även andra bloggares åsikter om puckade hundägare:
ansvar, bevisbörda, ersättning, foxterrier, försäkringsbolag, hundar, hundägare, polisanmälan, rhodesian ridgeback, skador, vållande
.

En hund sökte sig till Gamla Hjelmseryds kyrkas sakristia

Jag fick ett mejl från min älskade församling, Hjelmserydsstiftelsen, som gjorde mig så lycklig att jag nästan föll i gråt eftersom jag älskar alla hundar, oavsett ras! En tax hade sökte sig till Gamla Hjelmseryds kyrka.

Hej Max! Måste berätta vad som hände i söndags. En from och glad taxvalp med reflexväst men utan ägaruppgifter snurrade runt kyrkan i G:a Hjelmseryd strax före högmässan och gjorde allt för att komma in. Först kom han in i vapenhuset, lite senare var han och sprang runt i sakristian. Ingen visste vems han var, och vi ville inte att han skulle bli överkörd på stora vägen. Lyckligtvis kom Sofia N på vem ägaren var, och Nilssons ringde under mässan till dem, och de kom och hämtade den. Elis gjorde en stor insats i att lyckas fånga in hunden - sprang efter den i ett dike, och blev så smutsig att han måste byta byxor. I psaltarpsalmen vi använde i Högmässan den dagen står det: "Herre, du hjälper både människor och djur"! Varma hälsningar från Kristina.



Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav. Herre, du hjälper både människor och djur. Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt. De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Originaltexten ur Psaltaren 36:6-10)

Läs även andra bloggares åsikter om hundar i kyrkan:
djur, hjelmserydsstiftelsen, hund, hundar, psaltaren, tax, taxar
.

VARNING! Reviderad version av det gamla bildspelet

Bildspelet här ovanför, om en terriers sista dag, kan av vissa upplevas som ohyggligt. För oss som var med den där dagen kan jag bara säga att den började som en underbart vacker morgon och slutade i en sorg helt utan motstycke. Jag har fortfarande mardrömmar om den här dagen.

Jag minns när min irländska terrier Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och fjollhundar. Fjollhundar var såna där hundar som överbeskyddades av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var som ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar, unghundar eller till och med valpar närmade sig.

Under en period i slyngelåldern kom min hund till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för Maia beteende, som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var mer än lovligt tuff mot sina kompisar.



Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa: "Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min älskade lilla Maia. Men det var en tid för länge länge sedan".

Läs även andra bloggares åsikter om att ha hund:
Taggar: avlivning, fentanyl, hobstig, hund, hundar, maia, sjukdom
.

Ett bildspel med musik om henne med den lilla hunden

Det här musikbildspelet är helt tillägnat min hustru, Kerstin Hobstig. Om den människa man levt med i 30 år, fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek. Andra kallar det uthållighet eller ibland ren dumhet :-)

Missa inte herr Marcus Birros svavelosande angrepp på feministmaffian i Dalarnas Tidningar. Ibland känns det uppfriskande och befriande när någon vågar ta bladet från munnen och skriva sånt som får folk att sätta hela supen i vrångstrupen. Marcus Birro är värre än jag någonsin varit eftersom pennan alltid varit starkare än vanlig knölpåk. Visserligen har jag med min knölpåksargumentation stundtals vunnit ljuvliga segrar, men Birro slår mig med hästlängder. Läs själv, döm själv, Klicka Här.

Kolla andra bloggares åsikter om:
bildspel, brudar, foxterrier, hobstig, hundar, kex, knölpåk, terrier
.

Nu är sötebrödsdagarna tillända för Fia

Tills nu har Fialotta bara umgåtts med stora hundar som min förra hund Maia tidigare hade fostrat. Nu har Fia träffat sin egen kavaljer som inte låter sig hunsas av en liten fjuttig fröken foxterrier. Igår blev Fia fostrad av den amerikanska bulldoggen Bailey. Nu har den riktigt hårda skolan börjat för Fialotta. Samma skola som gjorde Maia till den bitch hon var.






Baileys husse och matte blev helt livrädda när det hände. Om inte jag funnits på plats vet man inte vad som kunde ha hänt. Jag var tvungen att säga till dem att sluta larva sig och gå från stället för uppfostran. Jag påpekade för dem, att om de här två turturduvor till hundar framledes skall kunna umgås och vara sams, tills döden skiljer dem åt, så måste hundarna tillåtas att själva reda ut sin inbördes rang på hundars vis!

Läs vad andra bloggar anser om hur hundar skall fostras:
bulldogg, dogfighting, fostra, foxterrier, hobstig, hundar, rang

Two Fia and two Fialotta and two owners

Idag under det värsta ruskvädret i mannaminne åkte jag ner till den stora Vätterstranden för att rasta min foxterrier som heter Fia, men som kallas Fialotta. Där mötte jag en annan hund, en bouvier-briard-fifty-fifty som hette Fialotta men som kallades för Fia. Naturligtvis blev det enkelt att kalla in hundarna eftersom båda lyssnade på samma namn även om det för oss ägare var lite knepigt att skilja på hundarna. Man kan nog säga att det var tur att hundarna såg lite olika ut för annars hade kanske fel Fia - Fialotta hamnat i rätt bil, eller rätt hund i fel bil, när vi skulle skiljas. Det enda som då hade blivit rätt var namnet :-)

Det är synd att hundar inte kan skriva
Det hade varit mycket enklare om de själva kunde nedteckna sina minnen, utan att behöva använda oss människor till att minnas, vi som knappt minns vad som hände för fem minuter sedan, än mindre om sånt som hände för flera dagar sedan ... eller var det kanske igår?

Läs även andra bloggares åsikter om:
bil, bouvier, briard, fox, foxterrier, hundar, terrier, ägare

En liten hundracka kämpar för sitt liv

Fialotta har gått genom isen. Hon gick ut på isen trots att jag skrek STANNA ... FÖR HELVETE. Nåväl, i stället för att försöka rädda min hund så tog jag upp kameran för att föreviga hennes kamp för livet. Till sist kom hon upp på torra land för egen maskin som man kan se på bilden ovan. Naturligtvis höll jag koll på hennes situation om ifall. Men som alla vet så skyr bränt barn elden. Samma sak borde det vara med hundar och isar. Har Fialotta gått genom isen en gång så borde hon tänka sig för nästa gång hon går ut på isen om husse skriker STANNA.

Läs även andra bloggares åsikter om:
fotografera, foxterrier, helvete, hundar, kamera, livet

Nu är hon inne i den helvetes slyngelåldern

Nu har helvetet börjat. Fialotta har kommit in i slyngelåldern. Varje gång det händer blir man lika överraskad. Som tur är har jag redan dokumenterat hur det var förra gången så någon mer bevisning genom dokument behövs inte. Jag presenterar helt enkelt hur det var förra gången så att alla nybörjare inser att allt under solen måste få ha sin tid.

Jag minns när min förra hund Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och ”fjollhundar”. Fjollhundar var sådana hundar som överbeskyddades (in absurdum) av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar (eller valpar) närmade sig.

Under en period i slyngelåldern kom Maia till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon den stackars fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för min hunds beteende som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var lite mer än lovligt tuff mot sina kompisar.

Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa. ”Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: "Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min hund. En tid för länge sedan".

Den enda skillnaden mellan den irländska terriern Maia och foxterriern Fialotta är procenten av grythundsblod. Maia hade grythundsblod i sig och smutsade ogärna ner sina tassar och än mindre smutsade ner sig själv medan Fialotta har 100 procent grythundsblod i sig och således mer än gärna skitar ner hela sig själv under sitt sök av sånt som finns i underjorden. Mullvadar till exempel ... med tanke på årstiden.

Läs även andra bloggares åsikter om:
foxterrier, helvetet, hundar, slyngelåldern, solen, valpar

Lufsigt sällskapsdjur till väldigt liten hund

Fröken Fialotta och jag var uppe vid en liten sjö som heter Ulvasjön. Där var det rena rama folkvandringen och tipspromenad. Fick ha henne kopplad eftersom så många är rädda för hundar. Inte hjälpte det att jag informerade om att foxterriern bara var en valp. Efter att ha tänkt lite funderar jag på att skaffa ett gosigt mårddjur som sällskap till Lillfia. Alla är ju sååå betagna av söta små illrar och andra fina mårddjur. Men eftersom jag har en så liten hund tänkte jag att jag skulle skaffa ett stort mårddjur. Såg på Blocket att man kan komma över järvungar till rimligt pris. En söt liten järv skrämmer ingen människa som en hundvalp gör?

Läs även andra bloggares åsikter om:
blocket, foxterrier, hundar, järv, mårddjur, sällskapsdjur

Pågående kennelhosta och övriga avslut

Bilderna visar en av kennelhosta utslagen hundvalp samt tant Hagström!

Nu är det dags att avsluta historien om Gertrud Hagström och kennel MerryMac. Därför tar jag det hela från början. Tråkigheterna tog sin början när Lotta Appelin Hall härförleden, under min Skånesemester, förgäves sökt mig på mobilen. Jag ringde senare upp Lotta som hade lite att berätta. Hon var lite skärrad efter ett samtal med Gertrud Hagström och bad mig ta bort alla inlägg på mina hundbloggar om och med den irländska terriern Arwid som Lotta är fodervärd åt men som ägs av Hagström. Själv hade Lotta redan släckt ner sin blogg. Lotta berättade vidare att hon skulle lusläsa fodervärdsavtalet. Naturligtvis blev jag både upprörd, bedrövad och ledsen eftersom jag själv aldrig ens skulle komma på tanken att refusera mig själv. Jag blev förbannad för Lottas skull eftersom Lotta Appelin Halls blogg var väldigt mycket Arwid, en hund som hon älskade över allt annat på jorden. Jag informerade Lotta att Gertrud Hagström inte kunde ställa några sådana krav eftersom kraven bröt mot grundlagen. Jag är tveksam till om Lotta tog till sig mina argument eftersom hon såg skräckscenariot att Hagström skulle ta tillbaka Arwid. Lotta Appelin Hall upprepade flera gånger att det enda skälet till ett återtagande av Arwid bara kunde ske om hon misskötte hunden. Samtalet var med andra ord en aning förvirrat. Vad som än kan sägas om Lotta Appelin Hall och hennes hund är att hon skött sin hund bättre än de flesta och avsevärt bättre än vad Gertrud Hagström själv sköter sina hundrastgårdshundar.

Efter moget övervägande villfor jag Lottas önskemål till viss del. Jag tog bort bilderna på hunden Arwid från mina bloggar eftersom det var Lottas bilder, men inte mina texter. Samtidigt var jag rasande för att för Lottas skull, behöva sabotera mina egna ord och tankar. Så rasande var jag att jag började leta bland mina egna bilder på Arwid och upptäckte att en av de borttagna bilderna var min egen bild. Det var då jag i viss mån återställde mina hundbloggar och på ett tydligt vis demonstrerade varför jag återställde dem. Jag bör också påpeka att jag försökt att få kontakt med Gertrud Hagström för att ge henne en chans till genmäle. Det behöver väl inte påpekas att denna ”klippa” bland uppfödare avstått från att kontakta mig. Hagström använder sig med andra ord hellre av ombud i sådana här fall. Bättre att andra får ta besväret.

Slutorden i detta inlägg är kennelhostan som naturligtvis inte kallas kennelhosta utan anledning. Kennelhosta sprids ju framförallt genom utställningar och tävlingar samt genom andra täta hundkontakter. Man kan med andra ord säga att det är människor som Hagström som är de stora bovarna när det gäller smittspridningen av kennelhosta. Detta oavsett om Gertrud Hagström som person i nedanstående fall inte kan anses som skyldig. För att ytterligare förstärka övanstående tes, kan jag glädja fru Hagström med att det är en av hennes egna fina hundar som smittat min lilla valp med kennelhosta. En liten foxterriervalp som för övrigt fått namnet Fialotta efter Lotta Appelin Hall. Så var det med det!


Slutord om Gertrud Hagström och Kennel MerryMac


Om du klickar på bilden så kommer du att få se hur en älskad hund dog!

Syftet med den här bloggen var att dokumentera min irländska terrier Maias periodiska återfall i ett sjukdomsförlopp som under tio år varit en kostnadskrävande veterinärmedicinsk gissningslek De återkommande återfallen resulterade under åren till stora kostnader och meningslösa behandlingar trots att Maias ättetavla var fylld av Gertrud Hagströms produktionsenheter som sades vara de bästa och friskaste hundar man kunde finna i denna världen. Dessa hundar var enligt Maias stamtavla:

MerryMac Crazy For You (moder)
MerryMac X-Actly Again (mormor)
MerryMac Going To The Top (pappa)
Tralees Design for MerryMac (morfar)
MerryMac Kiss Me Again (mormors mor)

Av detta kan man lära sig att även Solen har sina fläckar. Detta är inte mindre sant enbart för att någon enstaka auktoritet eller inkvisition förnekar rådande fakta. Värre än förnekelsen är när någon i bedrägligt syfte försöker dölja sina brister såsom Gertrud Hagström gjort i det här fallet där hon sått draktänder i andra människors relation och vänskap.

Jag vill tacka den människa som ringde mig idag. Det jag tidigare inte visste om Gertrud Hagström vet jag nu. Det är den enkla orsaken till att jag gjorde tillägget ovan i grön text ”Slutord om Gertrud Hagström ...”

Nyligen: fodervärd, fodervärdsavtal, gertrud hagström, hund, hundar, hundtävlingar, hundutställningar, irish terrier, irländsk terrier, kennehundar, kennelhosta, merrymac