SAMMABROTTSPARTIET



torsdag 15 januari 2009

VARNING! Reviderad version av det gamla bildspelet




Bildspelet här ovanför, om en terriers sista dag, kan av vissa upplevas som ohyggligt. För oss som var med den där dagen kan jag bara säga att den började som en underbart vacker morgon och slutade i en sorg helt utan motstycke. Jag har fortfarande mardrömmar om den här dagen.

Jag minns när min irländska terrier Maia var inne i slyngelåldern och under en tid var rent väck i skallen. Det var som om hon läste mina tankar och mina önskningar och sedan alltid gjorde tvärtom. Under slyngelåldern gjorde hon en iakttagelse. Hon upptäckte att det fanns vanliga hundar och fjollhundar. Fjollhundar var såna där hundar som överbeskyddades av sina ägare. Ägare som trodde att hundar var som ömtåliga porslinsprydnader som mådde bäst av att leva sitt liv i ägarens famn. Med andra ord: Rädda ängsliga hundar som gnydde när andra hundar, unghundar eller till och med valpar närmade sig.

Under en period i slyngelåldern kom min hund till insikt om relationen mellan orsak och verkan. När en fjollhund upptäcktes kunde Maia sätta av i en snabbhet som kunde ha gjort en whippet avundsjuk. Utan att sänka farten rammade hon fjollhunden som ibland resulterade i ett halvt världskrig mellan oss hundägare. Det här var naturligtvis ett problem. Jag ringde min uppfödare Lena och frågade vad jag skulle göra för att sätta en gräns för Maia beteende, som visserligen inte gjordes av aggressivitet utan mer på lek och trots. Lena skrattade och frågade om Maia betedde sig likadant mot sina rottweilerkompisar, vilket hon inte gjorde även om Maia ibland var mer än lovligt tuff mot sina kompisar.



Lenas recept var enkelt och filosofiskt. Hon sa: "Max, det kommer en dag då Maia stapplar fram till dig på sina reumatiska ben och lägger sin gråa nos i ditt knä och tittar på dig, så vädjande, med sina bedjande ögon. Då kommer du att tänka, att tiden ni har kvar tillsammans är rätt knapp. Kanske kommer du att gråta en liten skvätt och smeka din gamla hund över pannan. Men så kommer du att tänka på den där tiden då Maia ställde till spektakel med fjollhundarna. Då kommer du att skratta och tänka att: Det var den bästa av alla tider vi haft tillsammans, jag och min älskade lilla Maia. Men det var en tid för länge länge sedan".

Läs även andra bloggares åsikter om att ha hund:
Taggar: , , , , , ,
.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det var så otroligt vackert och så fantastiskt fint.
Tusen Tack Max! Hoppas du får en bra dag,
hälsa Kerstin. Massor med puss och kram!

Anonym sa...

Det är så otroligt fint du gjort om Maia, starka bilder men så sant så sant. Du skriver om mardrömmen, minns vad jag sa när du tyckte jag drog ut på Sorgen. Du vet, har man fått äran att äga och följa en vän, kompis och trogen följeslagare så många år, smärtan finns kvar så stark så stark, men bleknar en aning till hanterbar, men ett foto eller något annat gör minnen återkommer, men nu gråter man en skvätt, förut var det hysteriskt, nu stilla tårar som rullar och i tanken snälla kom till baka, men det går ju inte, SAKNADEN är jobbig.
Kram Gen

Stig och hunden Hugo sa...

Möte på elljusspåret vid Axamo.

Hej. Jag vill tacka för att jag fick tillfälle att se den gripande filmen om din hunds sista timma i livet jag blev tagen av filmen. En vacker plats ni har valt att begrava hunden på. I morgon skall jag och min hustru åka upp till djurkyrkogården i Axamo. MVH. Stig och Berit Ek Huskvarna.