En proletär visa om Tusen bitar till Fröken Fialotta

Jag hade en gång en hund, det var inte så värst länge sedan. Det var en hund som jag älskade mer än något annat här på jorden. Hunden hette Maia och var en irländsk terrier som var röd i både päls och humör. Så blev hunden sjuk och jag blev ensam i den djupaste förtvivlan. Trots all bedrövelse blev det en ny terrierhund som fick namnet Fia, men kallas för Fröken Fialotta Carleman. Det är om denna nya lilla hund, som den här bloggen handlar. I klartext betyder det att Fialotta klarat sig från mentala skador efter det omtalade övervåldet från den stora hunden som tidigare omtalats. Med andra ord: Det kommer fortsättningsvis att kunna skrivas en hel del om den lilla foxterriern Fias öden och äventyr.

Läs även andra bloggares uppfattning om hundlivet:
foxterrier, irländsk terrier, rhodesian ridgeback, skador, övervåld
.

Hundägaren har ett strikt ägaransvar som styrs av lagen

Med anledning av att min lilla Fialotta blev överfallen och söndertuggad av en rubbad madams Rhodesian Ridgeback



Bakom varje bild i det här inlägget ligger en annan bild som illustrerar Fialottas hemska upplevelse. Klicka på bilderna!

Om lagstiftarna skapar en lag som regleras av en massa andra lagar blir lagen tandlös en farlig lag som skapar ociviliserade prejudikat. Det finns en övertro på den nya Lagen om tillsyn över hundar och katter. De flesta hundägare tror att den nya lagen kan och skall ge dem stöd. Lagen är tyvärr dock helt verkningslös och därför kopierar jag en aktuell händelse rakt av utan hänsyn till att bli uppfattad som tjatig.



Jag var medvetet förtegen i mitt förra inlägg om vilken den stora hunden var, som bet sönder Fialotta. Jag nämnde ingenting om vilken ras det var frågan om och jag nämnde ingenting om dess ägare. Jag tar idag bladet ur munnen sedan jag tillsammans med min lilla hund besökt hundägaren med ett förslag om att vi skulle dela Fifty Fifty på den slutgiltiga summan för Fialottas skador sedan försäkringsbolaget betalat det mesta. Anledningen till mitt förslag var att de bitskador hennes hund varit orsaken till, var avsevärt allvarligare än vad jag, vid min skadeinventering först uppfattat och att kostnaderna var betydligt högre än jag först kunde föreställa mig.



Mitt förslag var inte ett skamligt förslag eftersom lagen om tillsyn över hundar är glasklar. Det var hennes Rhodesian Ridgeback som bet min foxterrier Fialotta. Jag klargjorde för ägarinnan på vilken nivå den nuvarande kostnaden låg på och att det kanske skulle komma tillägg för de två återbesöken som är planerade (dränage och stygnen). Jag informerade henne även om att jag exkluderade medicinerna och att försäkringsbolaget enligt djursjukhuset beräkningar kommer att betala cirka 1400 kronor. Kvar återstår en summa på ungefär 1000 kronor som jag föreslog att vi skulle dela på, vilket skulle vara en hederlig deal!



Ägarinnan förhöll sig helt kallsinnig till mitt förslag och gav mig en kommentar om att "det där kan du bara drömma om". Jag hotade då med att polisanmäla händelsen om hon vägrade betala hälften av de faktiska kostnaderna. Naturligtvis blev jag förbannad men informerade henne ändå om att jag återkommer när alla siffror är klara. Har hon inte kommit på bättre tankar till dess blir det, utan snack, en polisanmälan.

Ett strikt ägaransvar: Det ansvar som hundägaren har för sin hund regleras i lagen om tillsyn av hund och katt. När det gäller hundar finns det bestämmelser om ett strängare ansvar. En hundägare har ett så kallat strikt ansvar för de skador som orsakas av hunden. Detta innebär att ägaren ansvarar för skada även fast han inte varit vårdslös. Också annan som har hand om hunden bär ett sådant ansvar. Såväl hundens ägare som den som mottagit hunden för vård skall oberoende av vårdslöshet ersätta skada som hunden orsakar. Den som till exempel använder hunden eller som fungerar som fodervärd, har tillsammans med ägaren ett strikt ansvar.



Lagen om tillsyn över hundar: En skada som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan Strikt ansvar gäller enligt tillsynslagen för den som äger en hund, vilket innebär att alla skador som orsakas av hunden skall ersättas av ägaren oavsett vem som är vållande. I princip råder alltså omvänd bevisbörda för skador som orsakas av hund; den skadelidande behöver inte bevisa att den som håller hunden har gjort fel för att ha rätt till ersättning för skadorna.

Läs även andra bloggares åsikter om puckade hundägare:
ansvar, bevisbörda, ersättning, foxterrier, försäkringsbolag, hundar, hundägare, polisanmälan, rhodesian ridgeback, skador, vållande
.

Idag fyllde Max år och Fialotta fick ordentligt med stryk

Min förra hund var en irländsk terrier som hette Maia. Hon växte upp med sju stora rottweiler och ett gäng andra hundar av olika storlek och kulör. Maia fick gå i en hård skola när hon var liten och blev en tuff liten krabat på 14 kilo när hon blev vuxen. Som minstingen i gänget fick hon tidigt lära sig att ta för sig av livets överdåd av äventyr. Under hela sitt liv var min irländare Maia ovanligt tålig mot valpar och unghundar och beskyddade dem om något eventuellt hot skulle dyka upp. Sista gången det hände var en vecka innan hon avlivades.

Fialotta som bara väger 8 kilo är en rätt vek liten bjäbba som testar sin omgivning, precis så där som alla valpar och unghundar gör, för att hitta sin plats i tillvaron. Jag har alltid skrattat när Fialotta blivit tillrättavisad av Maias gamla kompisar, eftersom jag alltid varit trygg med stabila surkärringars metoder i uppfostringssyfte. Så gjorde jag även i dag när den stora hunden satte Fialotta på plats. Jag skrattade fortfarande när Fialotta med kutig rygg och med svansen mellan benen ängsligt drog sig undan. Lite stryk har ingen unghund mått dåligt av.

När jag några minuter efter den stora hundens hårdhänta fostran såg att Fialotta blödde slutade jag skratta. Orolig blev jag inte, eftersom blodvite kan uppstå i hundarnas värld såväl som i människans värld. Lite mer orolig blev jag när jag upptäckte att blodet kom från ett djupt hål i bröstet. Jag beslutade mig därför att åka till närmaste djursjukhus för att låta en djurläkare titta på skadan. Ännu mer orolig blev jag när vi på sjukhuset upptäckte ännu ett djupt hål i Fialotta. Det blev sövning och operation för Fröken Fialotta och dränage både upptill och nertill.



Säga vad man vill om saken. Aldrig hade jag ens i min vildaste fantasi kunnat drömma om att den stora hunden som jag känt i fyra fem år, skulle kunna skada min lilla hund så pass att det resulterade i operation och sjukskrivning och ännu mindre att det här skulle kunna inträffa på min födelsedag. Ännu mindre att kostnaden för hela kalaset skulle gå på mer än 2.000 kronor. Slutsatsen blir att den stora hunden får hålla sig på avstånd hädanefter. Någon upprepning av den stora hundens bitska och hårdhänta uppfostringsmetoder lär det inte bli eftersom jag, när jag blir arg, är en betydligt farligare motståndare än vad min lilla foxterrier är, ens om hon blir arg. Sent, men inte för sent, skall syndaren vakna.

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedagar:
drömma, fantasi, operation, rhodesian ridgeback, sjukskriven, stryk
.